Hej bloggen! Hej ni som tittar in. Inte har jag varit aktiv här på ett tag inte men det beror på att jag har börjat arbeta ideellt på en förening som jag tycker är kul. Då har resten blivit lidande so to say. Men eftersom jag känner för det så tänkte jag fylla i en sån dära Ride or Die-utmaning som has got to do with parfym, hittat på bland annat Whinar's blogg. Utmaningen går helt enkelt på att en ska fylla i ens bästa (eller värsta) dofter av olika kategorier och det är ju kul. Gillar ju givetvis att svara på frågor gällande väldoft!
  

Bästa höstdoften:

Min bästa höstdoft är utan tvekan Serge Lutens Feminite du Bois. Feminité du Bois lanserades för första gången 1992 under märket Shisheido med flaskdesign av Serge Lutens. När Serge Lutens sedan öppnade eget parfymhus så tog han med sig Feminite du Bois och den lanserades under eget märke 2009...(läs mer här exempelvis). FdB är den überperfekta mixen av älsklingsnoter: saftiga mörka plommon, massa kanel, varmt kryddigt trä, mer krydda, mer värme. I mitt tycke påminner den delvis om någon god rispudding-kanelbulledessert toppad med rejält med mörkt trä. Doften smälter in i min hud och blir sådär riktigt kryddigt sexig. 

 

Bästa vinterdoften:

Mugler Angel är så potent, superläcker och perfekt för vintern! Allt ätbart som är gott finns här (minus pizza men det är väl inget en oftast vill dofta som ändå), åtminstone rikligt med mörk choklad, röda syrliga bär, lite saftig söt melon och karamellkola. Låter det som en salig blandning? Eh ja, men det funkar så bra. Patchoulin i botten kan kännas lite väl torr på min hud men Angel är en sån doft jag lärt mig älska (när jag var ung och okunnig, typ 22 och första gången provade Angel så tyckte jag att det var den vidrigaste "parfymen" någonsin - som mognare 31-åring har jag lärt mig att det fan är så här jag vill dofta!). 
 
 
 

Bästa vårdoften:

Okej vilken vår pratar vi om egentligen? Mars då snön kanske börjar smälta men troligen bara öser blaskiga sorgliga flingor eller mitten på April, då solen lyser stark men det blåser kallt? Oavsett så är mina bästa vårdofter, de som verkligen talar om att nu är det snart dags för bättre tider, Gucci Bamboo och Guerlain Champs Elysées. Här har vi två lätta, luftiga, ljusa blommiga dofter. Gucci Bamboo består av luftig vit lilja som efter ett tag sjunker in i huden och förvandlas till en krämig vanilj-lilja, och Guerlain Champs Elysées är fullmatad med gul sprudlande mimosa, lite melonsötma och frodiga syrener. Friskt blommor som verkligen piggar upp och skänker hopp om liv efter månader av ide i mörkret. 

 

Bästa sommardoften:

Min bästa sommardoft numero uno är Elie Saab Le Parfum pga så jäkla god på precis alla vis. Den är VARM som en het sommardag och för mina tanker till solvärmda jasminer sprinklade med rinnande honung. Sötma och soldoft kombineras på bästa sätt i Le Parfum och om doften vore en månad, så vore den augusti. Om doften vore en plats så vore den en soldränkt (mycket sol här) takterass i Roma en het eftermiddag, med luften vibrerande av dansanta vita blommor, mogna apelsiner och nyförälskad förväntan.
Men vi kan inte glömma min andra favorit och den doft som ju faktiskt är min typ favoritdoft, nämligen Versace pour femme! Den här pärlan av guavajuice och syrener har jag uttalat mig om förut men den är perfekt för en värmeböljande julidag när håret är fullt av volym, och en står på en (åter igen) terass och sippar nektarstinna fruktdrinkar. 

 

Bästa vardagsdoften:

Hehe, åter igen har vi Versace pour femme, åtminstone under vår och sommar. Doftar gott, förnärmar ingen (inte så många). Höst och vinter skulle jag säga Prada Candy på grund av så mjuk, varm och följsam och känns som riktigt helhylle fikastund på valfritt café med gigantiska kaffekoppar och smöriga mumsiga muffins. Gärna iklädd en mjuk stickad tröja. Prada Candy är väldigt mycket av en skin scent vilket jag tycker passar ohemult bra under en vardag. Sexig ändå, som att hälla alldeles lagom varm kolasås över sin kropp...och be någon slicka upp det (eller slicka upp den göttiga kolasåsen själv). +++ på fin flaska och färg på juicen som ser ut som the real deal, alltså kolasås!

 
 

När jag vill känna mig odödlig/femme fatale:

Asså svår fråga för jag har inte en enda doft jag känner mig odödlig i - har ofta en del dödsångest och är därmed mycket väl medveten om min kroppsliga mortalitet. Femme fatale är för övrigt också en känsla jag inte känner mig alltför bekant med. Men jag har två (kanske 3) som jag ändå tror kan platsa i denna kategori.
1) Parfum d'Empire Aziyadé. Aziyadé är fullproppad med dadlar, kummin, kanel, kardemumma, apelsin, plommon och en musk som påminner en aning om...icke helt rena trosor? Kroppsvätskor? *rodnar*
Hursomhelst är det en riktigt söt, sexig och kryddig doft som jag känner mig hyffsat åtråvärd i. 

2) Tom Ford Plum Japonais. Om det är någon doft som får mig att tänka på mörka höststormar så är det de japanska plommonen. Mörka saftiga plommon, oud, kanel och amber skapar den mörkaste doften jag äger och jag älskar den. 

3) Versace Crystal Noir. På grund av krämig kokos, gardenia, kardemumma och känslan av att befinna sig på en fuktigt varm strand i tropiskt landskap nattetid. 

 Jag gör reklam för Aziyadé....

 

Discontinued doft som orsakat hjärtekross:

Fy sjutton vad jag önskar att jag hade köpt en helflaska av Dior Hypnotic Poision Eau Sensuelle (ljuvlig blandning av rökelse, ylang-ylang, vanilj och frangipani) när den fortfarande lanserades. Bästa Monica Bellucci frontar och doften får mig att erinra mig nattliga simturer i Thailand under blommande frangipanibuskar. Dior Midnight Poison är en annan jag önskar att jag hade köpt - men wishing does not make it so som ni kanske vet. Patchouli, ros och mera ryms i den här midnattsblåa flaskan som frontas av fantastiska Eva Green i fantastisk reklamfilm. Och sista: Kenzo Amour Le Parfum. Har vanliga Amour och den är väldigt mysig men Le Parfum är snäppet vassare med mer rökelse i. Guldfärgad flaska. 

https://www.youtube.com/watch?v=5lzfTW0z1HU

Guilty pleasure/mixed emotions-doft:

Vill inte ha någon guilty pleasure men de dofter jag känt mig det minsta "guilty pleasure-like" över har varit diverse kändisdofter. Why egentligen though? För att de ofta är billigare, sockerstinna och ses som "inte classy nog". Så dumt, gillar en något ska en bära det och icke skämmas. Har en svinbillig flaska från italienska Tesori d'Oriente (tre till och med) som kostade ca 50kr st, just de kanske inte är de flaskor jag låter stå längst fram i parfymhyllan dock. 

Jag har tagit slut på en hel flaska av:

Versace pour femme, Prada Candy. Antar de är favoriter i casa di Nathalie! ;) 

 

Doft jag inte står ut med:

Mina favoriter är många men de inkluderar INTE Elisabeth Arden Red Door (kvävande, tantig) Davidoff Cool Water for women (urvattnat melonblask) eller de flesta Clean-dofter (zzzz....snark). Och inte att förglömma, Etat Libre d'Orange Sécrétions Magnifiques. Den är ju på riktigt vidrig. När jag skulle lura min syrra att dofta på den körde jag med "åh, du måste prova den här för det är Marilyn Mansons favoritparfym! den är riktigt nice" (hon är ett Manson-fan). Hon luktade på samplet med Secretions Magnifiques och blev helt tyst. Sedan sa hon sakta "det här luktar som att gå i en lång smal Silent Hill-liknande korridor där man till slut kommer fram till ett blodigt rum där någon dött". Eh. Ja, så vidrig. 

Nästa dröminköp:

Är sugen på magiska Oriza L.Legrand Relique du Amour, Yves Saint Laurent Opium (vet att 2009 års version är omformulerad å de grövsta), Guerlain L'Heure Bleue (perfekt 1912 viol-iris-parfymen) och Maison Nicolas de Barry L'eau de Marquise de Pompadour (florsockerpudrig rosenkonfekt).

Om jag bara fick bära en doft resten av mitt liv:

Med risk för att låta tråkigt så tar jag risken och drar till med Versace pour femme eller Serge Lutens Feminité du Bois. Xerjoff Dama Bianca är också ett alternativ. 

När jag växte upp in the 90's så var The Body Shop helt omåttligt populära. Många var vi som älskade butikens fruktdoftande tvålar (jordgubb var min favorit), badkulor i olika färger, små parfymoljor (min bästa vän hade Ananya) och söta parfymer. Vaniljdoften bar min mamma ibland och då den doftade vaniljglass, så lånade jag gärna ett par spray från hennes flaska när hon inte såg. Själv ville jag dofta White Musk, denna klassiska doft från denna kroppsshop, som de riktigt feminina, svala tjejerna med perfekt slät hy och glänsande hår bar. Så ville jag också vara, så ville jag också dofta!
 
Jag skulle ändock vilja säga att min relation till The Body Shop är hyfsat bra ändå, alltså märket producerar trevliga produkter till rätt okej priser ändå. Och det mesta doftar ju gott.  
 
 
 
För ett tag sedan klickade jag hem en flaska The Body Shop Polynesian Island Tiare för det facila priset 99kr (inhandlad på Tradera). Smaka på namnet liksom, Polynesien och Tiare Blomma. Hur mycket paradis och härliga vita blommor och sol och strand låter det icke som? Så tänkte jag och mina förväntningar på denna doft infriades inte
 
Jag tar bort locket på Polynesian Island Tiare och sprayar friskt på min hud. Det som når min näsa är något jag inte gillar. Det är en liksom salt, metallisk och gurkig lukt som letar sig in i mitt luktsinne. Alltså duschigt och syntetiskt av det mindre angenäma slaget (har inget emot syntetämnen, de fyller definitivt sin funktion) och det salt-metall-gurkiga försvinner liksom inte. Min förhoppning var att mötas av krämiga vita blommor och kanske en aning kokostonad solkräm, men Polynesian Island Tiare drar snarare åt det "fräschare hållet" (utan att faktiskt dofta fräscht i min näsa). Jag tror allt min mormor har burit en parfym som doftade liknande och det råkar vara en av de dofterna hon burit som jag absolut inte gillat. Efter någon halvtimma är doften märkbart svagare och jag tycker mig nosa upp en nästan smörig doft på huden. Har aldrig i mitt liv doftat på en livs levande IRL Tiareblomma men kanske är det såhär den doftar? Smörigt? Jag vet icke. 
Fragrantica har doften beskrivits som blommig, söt, kokosnötig, enkel att bära, fräsch och även såhär: 
 
"It's sweet but not overwhelming, floral and exotic with coconut and vanilla notes. It reminds me of the tropical island vacation, blooming fragrant flowers and the sound of the waves in the distance.
 
Och det låter ju inte helt illa? Bara för att min hudkemi tar fram något obekvämt salt, kvalmigt och syntetiskt när jag bär Polynesian Island Tiare, så kan den ju ändå dofta tropiskt paradis på någon annan. Dofter är ju så så individuella och olika näsor fångar upp noter olika och skönt är väl det. På pappret gillar jag verkligen alla noter som finns i den här doften: vi talar krämig kokosnöt, frangipani, vanilj, ylang-ylang... ett paradis för ens näsa egentligen! I realiteten är kompositionen av dessa noter i doften bara blaha i min näsa. Jag har istället andra favoritdofter med dessa noter, exempelvis Kenzo Amour (frangipani, ris och vanilj), Christian Dior Hypnotic Poison Eau Sensuelle (vanilj och ylang-ylang) och Versace Crystal Noir - favvo!! (kardemumma, kokos, peppar). Polynesian Island Tiare får däremot enbart 1/2 tiareblommor av 5 möjliga. 
 
Topp Apelsin, bergamott
Hjärta ♥ Ylang-ylang, tiareblomma, frangipani
Bas Vanilj, kokos
 
 
 
 
 
Denna varma kväll sitter jag och lyssnar på musik av kompositören Ryuichi Sakamoto, specifikt albumet async och spåren ubi och solari. Det är så stillsamt, drömmigt och melankoliskt. Samtidigt sitter jag och tittar på några av mina favoritads när det kommer till parfymreklam och jag talar om de för Cacharel Anaïs Anaïs och Cacharel Eden. Av någon anledning matchar musik med bilder men det kan ju också ha att göra med att jag i detta nu sitter och lyssnar på just den här musiken + doftar på och skriver om de båda dofterna. 
 
 
Jag har fått hem 2 små flaskor av vardera doft, såna 5ml-flaskor. Det duger bra ibland när en inte vill ha en helflaska av en doft. Cacharel Eden börjar akvatiskt och fruktigt med en tydlig not av melon i toppen. Efter någon halvtimma-ish doftar Eden totalt harmlöst och soft som lätt parfymerat mjukmedel. Jag tycker mig också ana nån blandning av lite lakrits, något örtigt och kamomillte-liknande i bakgrunden, kanske med en liten blyg viol på kanten som garnityr. INGEN av dessa noter stämmer överhuvudtaget med de officiella noterna så antingen kan jag ej lita till 100% på mitt luktsinne, eller så luras notlistan...jag tror på det tidigare, hehe. 
Även om jag inte provat Eden någon gång eller haft den i mina eller närstående personers ägor, så känns den bekant i mitt doftminne. Troligen har jag känt den på någons hud någon gång i förbifarten, eller kanske uppfattat en pust av den från någons kläder på snabbköpet eller i skolan eller så. Doften känns inte 100% jag, kanske inte ens 50% men jag uppskattar den ändå för sitt "melonvatten" till en början och för sin oförargerliga mjukmedelsliknande örtkaraktär på slutet. 
 
Eden skapades 1994 av parfymören Jean Guichard. Den innehåller väldigt många noter precis som många dofter från 80- och 90-talet gjorde. 
 
Toppnoter Citron, bergamot, persika, mandarin
Hjärtnoter ♥ Jasmin, melon, tuberose, ananas, mimosa, ros, lotus, liljekonvalj, näckros
Basnoter cederträ, robiniaträ (black locust i Nordamerika), patchouli, tonkaböna, sandelträ
 
 

 
Cacharel Anaïs Anaïs lanserades 1978 och flera näsor var involverade i skapandet av doften - Roger Pellegrino, Robert Gonnon, Paul Leger och Raymond Challian. Anaïs Anaïs karaktäriseras av sin gröna, sträva tvålighet och det är inte otroligt att du någon gång bekantat dig med doften (kanske sett flaskan på nattduksbordet tillhörande en romantiskt lagd person med förkärlek för det klassiska, kanske uppfattat den när du kramat din mormor eller själv fått den i present som första parfym), då den idag betraktas som en av klassikerna bland dofter. Personligen åker jag 20 år tillbaka i tiden till 1997, då jag ibland hängde hemma hos min kompis storasyster, som också blev som min storasyster. Åh hon visste så mycket om livet med sina 19 år och var som ett orakel av kunskap som mitt 12-åriga jag frågade ut om än det ena, än det andra. I hennes badrum hade hon en totalt fullastad badrumshylla som var till bredd och höjd fylld med make-up borstar, parfymer, tamponger, puderdosor, necessärer och hårprodukter. En av de parfymerna hon hade framme var en flaska Anaïs Anaïs och även om jag inte tyckte att den doftade lika gott som flaskan var söt, så brukade jag ändå i smyg sno åt mig några spray av den när jag var på besök. Den kalla, vita porslinsliknande flaskan med silverkork kommer nog alltid att påminna mig om denna fina person och barndomsvän, Matilda. 

Jag har mycket svårt att urskilja noter i Cacharel Anaïs Anaïs, från början till slut. Till en början doftar den tvåligt och strävt grönt på huden men jag kan inte säga vilka noter som är framträdande, tyvärr. Anaïs Anaïs är mer en känsla och det är känslan av att förstrött ta sig fram i en trädgård under en daggvåt sommarnatt, och känna doften av kraftiga mörkgröna blomblad och sträva växtstjälkar. Framåt gryningen gör tvåliga blommor entré och visar sin kryddiga och varma karaktär. Liljekonvaljen håller doften strävt grön till en början. Liljan i doften är inte krämig eller påträngande utan klassiskt tvålig, tänk doften av en hård bit vit vål som ligger förpackad i silkespapper i en vacker gammaldags pappask. Slutligen träder varm nästan pepprig mossa fram på huden. 
 
 Om jag skulle beskriva Cacharel Anaïs Anaïs med ett enda adjektiv så skulle jag välja drömmig. Allt från reklambilder till doft och känslan av doften är drömmiga. Och drömmighet är något jag högt uppskattar.  
 
Även i Anaïs Anaïs är noterna mååånga. Let's check them out!
 
Top Hyacint, apelsinblomma, lavendel, galbanum, kaprifol, vit lilja, svarta vinbär, bergamott, citron
Hjärta ♥ Iris, tuberose, nejlika, kaprifol, marockansk jasmine, ros, orris rot/violrot, lilja
Bas Musk, amber, patchouli, sandelträ, cederträ, rökelse, mossa, vetiver, läder