När jag tänker på designern Laura Biagiottis dofter så är det inte utan att ett visst nostalgiskt skimmer drar förbi mina ögon. Jag tänker förstås på det 90-tal jag är uppväxt på, där mamma bar mörkt plommonstinna Venezia (1992), min bästis storasyrra bar melonfruktiga, akvatiska Laura (1994) och min brorsas svala flickvän bar persika-tuberossöta Sotto Vocce (1996). Min pappa bar förresten Roma per uomo (1995) ibland. Laura Biagiottis dofter var helt enkelt med under en stor del av mitt 90-tal. 
 
Idag bär jag Venezia (reformulerad från 2011) och även om just Laura är lite för vattnig och melonig för mig, så är jag sugen på en flaska Roma, med noter av myrrah, mint och grapefrukt från denna designer. För någon vecka sen hade jag tur att komma över en liten 5-ml flaska av Venezia Pastello, som lanserades 1995 - och som tyvärr inte längre tillverkas. Den här lilla flaskan kommer jag hålla mycket hårt i och i'll tell you why. 
 
 
Laura Biagiotti Venezia Pastello Eau de Toilette är en version (eller flanker) på Venezia från 1992. Där Venezia är en riktigt höstig doft, söt med toner av amber, vanilj, saftiga mörka plommon och benzoin, så har Venezia Pastello i stort sett inget gemensamt med sin föregångare. Är de ens syskon? Njaa
 
Pastello öppnar upp ljust, luftigt och friskt som en sval försommarvind. Doften kategoriseras som en fruity floral och öppnar upp med toppnoter som påminner om geléhallon, eller om att ta den där första tuggan i ett riktigt krispigt, saftigt grönt äpple. Friskt, fräscht och svalt! Gröna äpplen eller gröna frukter finns inte med bland de officiella noterna men näsan känner det näsan känner. Efter den första uppfriskande fasen går Venezia Pastello vidare in i att dofta som fruktkorgen du har med dig och äter av på bryggan vid vattnet en mild sommardag. Kanske på en brygga i Venedig? Persika/plommon är de noterna jag säkrast kan plocka ut (men det kunde lika gärna vara lite aprikos i fruktkompotten också). Vidare fortsätter Pastello att på min hud åtminstone, dofta lätt och fruktigt med en aning odefinierbart blomster i. That's pretty much it men det är inte alltid det behövs så mycket mer än så - ibland är det bara känslan av att sitta och göra ingenting, kanske sitta på bryggan och doppa fötterna i det svala vattnet samtidigt som du äter tugga efter tugga av färsk frukt (specifikt saftig persika och grönt krispigt äpple dårå) som du vill åt. The sweetness of doing nothing, Il dolce far niente (italienskt uttryck). Kanske dolce far niente samtidigt som du är draperad i mjukaste transparenta silkestyg...
 
Laura Biagiotti Venezia Pastello kommer i en rundad frostad flaska med en kork i silver/orange/turkost. Det är sagt att korkens form ska påminna om någon av Venedigs alla tinnar och torn, och kanske det. Färg, form och textur på flaskan passar i alla fall doftens namn Pastello, och för ens tankar mot ljusa, våriga och lätta dofter. 
Det här en doft som är svår att få tag i men lätt att tycka om. Sillage är allt annat än starkt och hållbarhet är väl ett svagare OK. Noterna är som följer:
 
Top Persika, plommon, hallon. tranbär, svarta vinbär
Hjärta ♥ Ros, heliotrop, jasmine
Bas Cederträ, musk, vanilj, sandelträ
 
 Den här 90-talsbilden av min favoritdonna Monica Bellucci får
  illustrera känslan av Pastello, pastellig och fräsch en varm dag.
 
Ciao, arrivederci och så vidare! 
 
Vi befinner oss i den andra halvan av maj. I naturen blommar blomster, knoppar slår ut, fåglar kvittrar, solen visar sitt nylle för oss om dagarna. Det är härligt!

Men...det är något som fattas va? 
Om ni liksom jag är en Game of Thrones-nörd så vet ni att vid den här tiden på året så brukar serien pågå för fullt. En väntar ett helt år på en ny säsong och sedan sänds den under våren och in på tidiga sommaren. Well, inte det här året. Abstinensen är stor men det känns skönt att veta att serien fortsätter med säsong 7 (visserligen bara 7 avsnitt) i slutet av juli. 

Jag älskar Game of Thrones. Serien bygger på författaren George R.R Martins bokserie Sagan om is och eld som började skrivas 1991 och skrivs på än idag. Fantastiska kostymer, vackra miljöer, spännande maktspel, komplexa karaktärer, galna karaktärer, tilltalande karaktärer, drakar, slott, massa rödvin och episka krigsscener gör att jag verkligen älskar serien. Den är så fantastiskt välgjord och glöm inte heller soundtracket - lyssnar på det vissa nätter när jag drömmer mig bort till fantasyland Westeros, Essos och så vidare. Men nu ska det ju inte handla om Game of Thrones per se. Men att fundera över vad karaktärerna i min favoritserie (förutom Peep Show, viktigt att säga) bär för doften känns som en högst rimlig sak att sysselsätta sig med, de där sömnlösa nätterna när jag inte hittar något bättre att göra. 
 
Med detta vill jag passa på att säga att om ni inte vurmar för Game of Thrones, läs ändå? :) Ni måste inte vurma för det, tids nog lär ni er kanske att göra det... (obs! Inga specifika spoilers i inlägget men känsligt ändå om en inte vill veta något alls om handling och en specifik karaktärs leverne i förväg)

Ska vi köra? Vi kör!
Först ut är Sansa Stark - Sansa Stark är dotter till Lord Eddard och Lady Catelyn Stark och hon lever till en början på slottet Winterfell, i det kalla barska norden. Hon är en väldigt oskuldsfull och naiv karaktär till en början, vars största intressen består av att brodera, fnittra med sin bästa väninna och dagdrömma om att gifta sig med kungen. Hon drömmer om att flytta till huvudstaden Kings Landing i det varma vibrerande syd och därmed komma bort från det isolerade norden. Vi kan väl säga som så att även om vissa av hennes drömmar slår in så gör de inte det på det sättet som Sansa Stark eller Little dove (smeknamn), hade önskat sig från början. I Sagan om is och eld så blir saker väldigt sällan som en tänkt sig och verkligheten i denna fantasyverklighet, är allt annat än ljus, glad och behaglig. Sansa Stark får erfara både det ena och det andra men när hon börjar sin historia i bokserien (och tv-serien såklart) som mellan 11-13-åring, så är det som en mycket ung flicka som tror det bästa om de flesta. I det här skedet av serien så är det en ljus, lätt och oskuldsfull doft som skulle passa henne. 
 
 
Jag tror här att det finns rätt många alternativ som skulle passande men jag höftar till med något och tänker att Sansa skulle tycka om något mjukt med blida syrener i, kanske någon liten viol på ett hörn och lite sprudlande neroli (någon form av citrusblomma åtminstone som för tankarna till hennes älskade citronkakor). Varför inte Dior Diorissimo, lätt och grön med lilja, liljekonvalj och syrener. I doften finns även örter som jag tänker passar klimatet i Norden. Ett annat alternativ är Yves Rocher Lilas Mauve...eventuellt är den kanske nästan lite för oförargelig, trots allt kräver en nordlig karg miljö något med lite pondus i. Kanske lavendel, mint, örter och jord.
 
 Vi går vidare några få år då mycket hinner att hända. Om vi säger att vi befinner oss i säsong 2-5 så går huvudkaraktären Sansa Stark igenom än det ena, än det andra. Tiderna är inte milda mot henne men de är de inte mot någon annan heller - det pågår ju krig i Westeros! Det är här som Sansas nuvarande karaktär tar sin form. Ensamhet, isolering och mycket sorg tror jag kan ta sitt uttryck i doften Serge Lutens De Profundis. De Profundis är en ganska sorgsen och stillsam doft, djupt blå i både färg (alltså juicen) och karaktären. Den kommer i en mycket majestätisk Bell Jar, alltså flakong i form av glaskupa ↑, och det finns något nobelt över dess utseende. Med noter som kylig krysantemum rökelse, kall jord och lite viol så är det en doft som klär Sansa som handen i silkeshandsken, och intensifierar hennes sorgsna karaktär under den här fasen i hennes liv. Det är en fantastiskt vacker och lågmäld doft och jag vet att många ser den som en doft som passar vid begravning...well, smaksak. Jag tror att det är en doft som en kan använda när en behöver vända sig djupt inåt för att hämta styrka. 
 
 
Okej, så vi hoppar en sista gång till säsong 6 (som kom ut förra året). Här händer en del grejer i Sansa Starks liv men å andra sidan, när har det inte gjort det? Hon börjar ta en annan form och vi kan väl säga som så att det som sker är mycket välbehövligt. Sansa utvecklar en annan typ av mental rustning och med en helt annan typ av styrka än innan, en styrka på gränsen till stenhård (vill bara inflika att jag aldrig har sett Sansa som svag - hon har alltid haft sin egen styrka på sitt eget sätt och klarat sig. hon är riktigt vass). Hon gör aktiva val och tar en annan kontroll över sitt livs alla omständigheter. Inte sker det helt utan smärta såklart men ingens liv är väl utan smärta, och inga spår av saker som hänt en kan någonsin suddas ut helt. 
Jag är mycket förtjust i doften Relique d'Amour av Oriza L.Legrand och när jag bär den, ser jag för mitt inre ett dammigt gammalt stenkapell övertäckt av mossa och murgröna. Kapellet är omgivet av höga tallar och barrträd som ger av sig väldoftande kylig kåda. Inuti kapellet, i dess hjärta finns en ensam lilja som avger viss sötma och den kombineras med rökelse, uppfriskande grönska och pudriga noter. Den här doften har såväl styrka som melankoli och den bär spår av naturen som växer vilt hur mycket vi än gör för att kontrollera den... typ. I säsong 6 av Game of Thrones tror jag att Relique d'Amour (hör bara på det poetiska namnet!) är ett givet val för Sansa. Minnena av det som varit bär man alltid med sig men upplevelser går att omvandla till ren rå styrka. 

 
 


Vi får se vad som händer nu framöver i säsong 7, hur det ska gå för Sansa Stark och övriga karaktärer i Sagan om is och eld...jag längtar. Har ni andra förslag på dofter som kan passa Sansa Stark eller de andra karaktärerna, eller karaktärer och figurer från andra böcker/serier/sagor/filmer? 
 
Tell me! 
 
 
 
Balmain Extatic Gold Musk var ett blindköp som gjordes i förra veckan. Jag vet att grejen med blindköp (det vill säga att köpa utan att någonsin ha doftat på parfymen eller provat den på huden) är att det kan bli helt jäkla fel. Det kan också bli helt jäkla rätt. Men oftast så skulle jag tippa på att det hamnar någonstans mitt emellan, och att den vanligaste känslan är någon slags varken-eller/likgiltighet. För mig i allafall. 
 
 
Jag köpte Balmain Extatic Gold Musk för att jag lockades av flaskan. Den är vit och blank med guldtext på framsidan och med en guldkork. Den har samma form som alla andra dofter ur Extatic-serien men är som sagt vit och lite finare...och lite mer vulgo-tacky (which I like). Jag kan föreställa mig Gold Musk stå och blinga tillsammans med rejäla pråliga guldsmycken på Kim Kardashians nattduksbord ungefär. Jag kan tänka mig en solbränd brud i gräddvit, väldigt tight kostym och långa vitlackerade naglar bära Gold Musk. Kanske med ett par plastiga skor med plexiglasklack på fötterna (åter igen dyker bilden av Kim Kardashian upp i huvudet och exakt varför vet jag icke då hon egentligen inte är någon som tilltalar just mig på något vis - men kanske för att hon varit med i någon av märket Balmains reklamkampanjer? osäkert). 
 
 
 Som ni som känner till Balmain Extatic redan har förstått så är Extatic Gold Musk en flanker på originalet. Näsan bakom doften är Sonia Constant (hon står bakom bland annat Narciso Rodriguez Fleur Musc for her, Tom Ford Orchid Soleil och en del kändisdofter) och den lanserades 2016. Den beskrivs som en Floral Woody Musk och detta ska såklart tala mer om! 
 
Balmain Extatic Gold Musk öppnar upp med toppnoter av något som min näsa uppfattar som gummiaktigt och kemiskt - alltså nu tänker jag på typ rengöringsolja till...eh en bilverkstad eller nåt? Något nästan bensinliknande? Bilden av att gå in i en skinande ren bilaffär med glänsande bilar med sprillans nya gummidäck dyker upp för mitt inre.  Den här gummiaktiga, plastiga rengöringslukten försvinner tack och lov efter en stund, för att lukta gummi, plast och vinyl är inte jag. Kan aldehyder åtstadkomma denna lukt av gummi och bensindränkta bildäck? Jag vet inte men de kanske är skyldiga till detta då de finns i toppnoterna. I'm no aldehyde expert. Dock tycker jag doftens initiala plast-gummi-syntetfas matchar flaskans utseende mycket väl. 
 
 
 Efter en stund blir doften mest mjuk, aningens krämig och ger mig en olfaktorisk känsla som är likvärdig med att bära en mjuk figursydd kofta i slinkigt material tillsammans med ett par något skavande plastskor med hög klack. En hint av sololja á la "tropisk doft" finns med i Gold Musk och likaså något lite pepprigt precis första minuten efter sprayning. Personligen hade jag önskat en mer krämig och nästan gräddig vit blomma, alltså mer tiareblomma i kompositionen för att jag skulle känna mig helt nöjd. Men det går ändå lite av blomma och mycket av mjuk musk finns ju ändå där, en musk som lämnar en mjuk hinna på huden. 
 
Balmain Extatic Gold Musk skulle kunna bäras på jobbet likväl som på lunchen eller hemma på soffan i din utslitna t-shirt - den lär inte offenda någon (förutom i början kanske, men det kan också vara min näsa som reagerar på det jag upplever som väldigt plastigt eller syntetiskt). Hållbarheten är som en kan förvänta sig av en Edt och på mig håller den ca 4-5 timmar åtminstone.
Flakongens utseende får 4 av 5 då jag uppskattar hur den kombinerar bling vs. enkelt på en o samma gång. Bra spray i munstycket, jämn och fin stråle!
Om jag skulle ge den här doften skulle den nog få 3 "helt ok" tiareblommor av 5. 
 
 

 
Topp ↑ Aldehyder, bergamot
Hjärta ♥ Akigalaträ (not framställd av patchouliolja), kashmirträ (en oljeblandning), tiareblomma
Bas ↓Sandelträ, musk, hartser