Thierry Mugler är skaparen bakom märket Mugler och här har vi inte en designer som spottar ut sig dussintals flaskor om året inte (eller...förvisso finns en hel armé av olika flankers på redan existerande dofter). 1992 lanserades doften Angel och snabbt fick den någon slags kultstatus inom doftvärlden - en doft att hata eller älska, eller att gå från initialt hat till kärlek (det har hänt mig, gladligen). En käftsmäll av patchouli, röda bär, choklad, melon och kola + typ 50 noter till, så går den inte obemärkt förbi. Alien är inte mycket sämre även om den innehåller betydligt färre noter - jasmin, trä och amber, och är populär med sin elektriskt varma yet kyliga karaktär. Det är dock varken Angel eller Alien vi ska tala om nu utan Muglers senaste lansering, från 2017 faktiskt: Aura Mugler
 
Aura Mugler lanserades då nyss och doften beskrivs som en "Woody Aromatic" med sina sur-syrliga, vita blommor och trä-ackord. I toppen finns en tydligt syrlig sötma och en lekfullhet som för mina tankar till kanderade apelsinblommor (eller små gammaldags pastiller med apelsinblomssmak), och surt godis toppat med play doh. Det finns även viss uppfriskande fräschör i toppen av Aura Mugler, som påminner snarare om färska kylda citronklyftor än typ rengöringsspray eller skolgympans sportdeo. 
 
Syrligheten i Aura Mugler kommer ifrån rabarber och jag tycker det är en sådan tacksam not att använda i parfymer, då den bidrar till att ge kompositionen en uppfriskande karaktär utan att det inslaget promt måste komma ifrån citrus eller akvatiska noter. Dock är Aura lite akvatiskt den med men det akvatiska, eller vattenliknande i doften, blandar sig fint med det syrliga och söta och håller den på rätt sida av att bli blaskigt urvattnad (dvs. den håller sig långt ifrån blaskvatten). Auras levnadstid på huden hinner även bjuda på gröna, växtlika ackord blandat med en rejäl dos varm, pudrig vanilj. 
 
Elisabeth Jerichau-Baumann - Mermaid, 1862-1873 (?)
 
Aura Mugler får mig att tänka på blossande eldflugor som cirkulerar i tropiskt mörker, ett svalkande dopp i en 
 cenote med turkosblått vatten eller sjöjungfrur som badar i en månupplyst oas mitt in i djupaste regnskog [obs för att jag tror att kampanjbilden minsann lockar fram dessa inre bilder]. Sjöjungfrur känns dock inte alls helt främmande att tänka på när jag bär Aura - akvatiska, havsväxtprydda, blågrönturkosa vattenväsen med skimrande fenor. 
 
Slutsats: jag tror att de som förväntar sig en ny Angel eller Alien kan komma att bli besvikna (men sänkt då era förväntningar eller skapa en egen doft, haha!) men om en förväntar sig en bra, trevlig och rolig doft som ändå sticker ut lite från det hav av rosa-vita, frääääscha, blomsterstinna och läskeblaskliknande dofter som kan återfinnas på närmsta parfymdisk på Kicks eller Åhléns, så kan Aura nog komma att uppskattas. Tänker att en doft inte behöver nå kultstatus eller chockera sin bärare, lika lite som den måste tilltala alla och passera obemärkt förbi. Alla dofter är inte för alla men jag tror att du kan uppskatta Aura om du tilltalas av en grön, syrlig och lekfull doft som ändå erbjuder viss sensuell vaniljvärme.
 
Noter (ej i pyramidform): rabarber, apelsinblomma, vanilj och tränoter. Simple as that.  
 
 
 
 
 
Nu var det ett tag sedan, minsann! Tid har gått, dofter har provats.
Mitt senaste gratissample jag fick när jag gjorde en beställning från Kicks var Juicy Couture Viva La Juicy Glacé. Jag kan ju avslöja att jag liksom många andra, tänker på velourdresser i rosa, rosa rosetter, bling bling och sockriga dofter när jag tänker Juicy. Minns ni kanske de där byxorna som en del hade i början på 00-talet där det stod "Juicy" på baken? Hmm, just så. Juicy Couture har släppt en hel del dofter och många av dem är söta flankers till söta Viva La Juicy, lanserad 2008. Även Viva La Juicy Glacé är en flanker på denna populära doft och släpptes under detta året 2017. Jag råkar faktiskt ha Viva La Juicy då jag fick den på köpet en gång när jag köpte en annan flaska (så schyssta personer i parfymgruppen jag är med i) och även om jag tycker den är rätt trevlig i sin kola-och kaprifolaura, så är det inte en doft jag hade lagt pengar på själv. Kan ändå förstå dess popularitet då den är söt, lättillgänglig, flörtig, fruktig och livlig. 

Och Viva La Juicy Glacé, vad sägs om den? Vid första sniff efter att ha sprutat några generösa sprut på såväl handleder och hals så är det absolut ingenting som får mig att höja på ögonbrynet, vare sig av förundran, förvåning eller äckel. Ingenting. Den doftar precis som jag kunde tänka mig att den kunde göra - söt saft (eller varför inte juice), fruktkompott av odefinierat slag, kanske lite glassdrink, kanske lite godis av olika slag, vad vet jag, sött sött sött. Ungefär så. Det är inte otrevligt på något vis men det är inte ett dugg originellt. En riktig dussindoft eller dubbeldussindoft. En blir sällan förvånad. 
 
 
Sorbet ska tydligen vara en framträdande not i Viva La Juicy Glacé och det är väl därför den heter Glacé (det är ett ord som ska vara lånat från franskans glacer och som innebär att frysa något, även att glasera något så det skiner och glänser...). Om det finns någon form av ursprungssorbet så är det väl den som noten ska efterlikna - en lätt kyld, fruktig not med aningen citrus i. Visst, om jag vill så kan jag föreställa mig en skål i glas med några kulor glänsande, smältande och uppfriskande sorbet i. Känner väl spontant att det är en något odefinierad not eftersom det finns så många olika typer av sorbet egentligen - hallon, mango, tomat, champagne, anklever...(glad att den inte luktar anklever dock, uuusch). 
 
När jag doftar på Viva La Juicy Glacé så tänker jag på uppsötad, lätt, sprakande citrus. Kanske lite grenadine eller druvjuice. Någon odefinierbar rosa blomma (visar sig vara jasmine men i min näsa doftar den minsann rosa!). Som en alldeles lagom varm försommardag?Juicy Couture Viva La Juicy Glacé är helt klart en lättburen doft som kommer gå hem hos många 14-16 åringar som kanske får sin första riktiga parfym. Den kan givetvis också passa en 75-årig man som vill dofta som en fruktdrink/fluffig rosa pälskudde eller en kontorsdam som gillar att bära söta dofter. Den kan givetvis passa alla! Men jag tror att den i synnerhet vänder sig till en yngre marknad för det är där den kommer gå hem, likt många kändisdofter eller andra dofter som i synnerhet bygger på söta, fruktiga noter. Det är inte min kopp te, alls, men den är sannerligen andras glas läsk.
 
Hållbarheten är inget att hurra för. Koncentrationen är en Eau de Parfum och jag tycker att en edp ska ge betydligt mer än 2-3 timmar på huden - att Viva La Juicy Glacé frontas av en glittrig och slät Candice Swanepoel och marknadsförs till unga tonårstjejer, är inte en ursäkt för att leverera så kass hållbarhet. Att respektera kunders pengar tycker jag är viktig som företag. 
 
Summa summarum ändå, Viva La Juicy Glacé är en söt, saftig (bokstavligen saftig som i saft) och fruktig doft som säkert kommer bli populär - eller så kommer den helt försvinna i havet av andra dofter i söta, blingade förpackningar som finns att tillgå på marknaden. Juicy-fans kommer gilla den. 
 
 
Topp: sorbet, päron, cassis (svartavinbärsblad) mandarin orange (vilket är småcitrus eller mandarin)
Hjärta: jasmine, apelsinblomma
Bas: amber, vanilj, sandelträ 
 
Illustration från boken Cupid and Psyche av konstnären Kinuko Y. Craft 
 
Den senaste tiden har jag befunnit mig i ett stundtals vidrigt humörläge, en kvävande dimma som fått för sig att komma och hälsa på och inte lämna, som en totalt jävla objuden gäst. Den där dimman eller gästen går under namnet depression och det händer att den kommer förbi utan att jag direkt bjudit in till det. Depressioner funkar ju så. Med detta mörker brukar följa en stark känslighet för diverse intryck "utifrån"; psyket mitt behöver vila och vad jag ej tyar med då är exempelvis starka påträngande dofter (ibland inte ens några dofter), smaker eller ljud. Det är knepigt det där, hur en ska förhålla sig till doft när en inte mår bra. Vissa kanske piggas upp av doft eller till och med klarar av att "parfymera bort" oro och smärta, medan andra knappt mäktar med det mest svagt parfymerade sköljmedlet. Ofta vill jag inte förknippa en viss doft med skört mående och mörka svackor vilket resulterar i undvikande av de flesta dofter när jag befinner mig i dessa mentala lägen. Men, ibland trotsar jag skiten och parfymerar mig ändå. 
 
Ibland fixar jag inte att ha parfym på mig på dagen men jag kan klara av det på kvällen eller natten, och kan till och med finna viss ro och njutning i att omge mig med vissa dofter då. Jag har två favoriter när det kommer till "sömndofter" eller dofter specifikt användbara nattetid. Let's take a look at them, shall we?
 

Bild från Guerlain.com
 
 Först, min första favorit när det kommer till sömndofter är Guerlain L'Heure Bleue, lanserad år 1912 av Jacques Guerlain. Att den skapades 1912 har betydelse för mig då jag länge var en stor Titanic-nörd (är väl fortfarande i perioder) och den stackars båten med alla stackars människor, drog ut på sin första och sista resa just det året. Den estetiskt tilltalande Edwardianska epoken levde och frodades under den här tiden och allt som allt ger denna historia och denna tidsera, ett slags magiskt och melankoliskt skimmer över L'Heure Bleue. Skaparen Jacques Guerlain ville skapa en doft som påminde om "den blå timmen", mellan solens nedgång och nattens inträde. Han uttryckte det såhär:
 
"The sun has set, but night has not yet fallen. It’s the suspended hour… The hour when one finally finds oneself in renewed harmony with the world and the light, the night has not yet found its star" 
 
Är det inte vackert? Jo. 
Jag tycker det är poetiskt och det lite melankoliska, vilande och stillsamma dragen märks verkligen av i doften. L'Heure Bleue Eau de Toilette har jag på flaska och L'Heure Bleue Eau de Parfum har jag i liten dekant. Jag upplever dem väldigt lika varandra doftmässigt även om jag visserligen aldrig har sprayat dem på vardera handled och aktivt jämfört. Jag tolkar dem båda som bra sovdofter även om det är edt-versionen jag har använt mest senaste tiden. 
 
Karaktären i L'Heure Bleue är rik och fyllig. De noter jag känner starkast är viol och iris som vilar på en bas av något vaxartat och nästan oljeliknande jordigt. Doften känns lätt melankolisk och liksom skör men på ett mycket vackert sätt. Det finns något mycket rogivande och lugnande med doften och den sitter länge på huden. Denna för mig första vintagedoft som jag verkligen förälskat mig i innehåller anis och bergamot i toppen, ros, tuberos, nejlika (röd blomma) och neroli i hjärtat, samt tonkaböna, vanilj, benzoin, viol och iris i basen. 
 
 
Min sovdoft numero due är magiskt vackra Lolita Lempicka Lolita Lempicka. Innehållet kommer i en flaska format som ett lilablått äpple dekorerat med gulddetaljer och lanserades 1997. För mig har den här parfymen speciell betydelse då den var den första doften jag i vuxen ålder upplevde som "annorlunda" (alltså jämfört med det lokala utbudet på Kicks och Åhléns där jag bodde i en mellanmjölkig småstad).
 
Lolita Lempicka är en sval och cool doft med något sagolikt och skimrande över sig. Även om jag inte alltid använder den som parfym att somna i, så bär jag den allra helst på natten när jag bara vill vara för mig själv i något slags introvert "vill vara vaken hela natten och kolla på månen"-mood. Lolita är söt och faller in i gourmandkategorin, men lite syrliga körsbär, stjärnanis och lakrits ser till att doften håller balansen och aldrig blir sliskigt-klibbigt-godis-söt. I kompositionen finns stjärnanis, murgröna och viol i toppen, körsbär, orris rot (violrot enligt google translate...) amaryllis och iris i hjärtat. Allt detta läckra vilar på en bas av vit musk, vetiver, pralin, tonkaböna och vanilj. Lolita är typ som ett florsockerpudrat körsbär på en pralin toppad med saltlakritsströssel och med något slags krämigt muskfluff vid sidan om. Dessert! Men inte sockerchock. 
 
Om Lolita Lempicka vore ett väder så skulle hon definitivt vara en sval julinatt med en enorm fullmåne på en mjukt midnattsblå  himmel. Drömsk och sagolik. 
 
 
Slutligen: jag tror att violnoten är den not som jag främst förknippar med sömn och som jag ser som en bra not i parfymer en vill använda för att komma till ro. Violer i parfym kan givetvis ta sig uttryck på olika vis: i Dsquared2 She Wood (som faktiskt också är en bra sovdoft) så är violen lätt och frisk som en daggprydd skogsviol i en gömd liten glänta i skogen. I Histoires de Parfums Blanc Violette så tar den formen av gammeldags violpastiller i den söta lilla asken i gammelmormors handväska. Violer i parfym kan vara så söta och pastilliknande, eller så pudriga som gammalt smink. De kan också vara flyktiga och knappt kännbara och säkert kan de vara mer än det. När de matchas med noter som iris, viss citrus och trä så upplever jag i alla fall att de kommer mycket väl till sin rätt, och blir någon slags perfekt sov-eller nattetidsdoft - en doft som skänker precis den ro en behöver för att kunna träda in i sömn.
 
Buona notte!