Rania J. är ett franskt parfymhus som jag känner väldigt lite till, jag har faktiskt bara provat en enda av deras dofter...men just den doften äro också en fullträff! Jag talar om Ambre Loup. 
 
Det finns vanliga, väldigt safe "trygghetdofter" (dofter som alltid ligger nära till hands att använda och som inte kräver så värst mycket eftertanke) och så finns det trygghetsdofter en nivå högre. De trygghetsdofterna jag redan har är Prada Candy, på grund av funkar vid nästan alla tillfällen (utom möjligtvis sommartid) och Kenzo Amour (som en trygg mjuk halsduk som skänker såväl värme som krydda). Rania J. Ambre Loup kvalar definitivt in i kategorin "trygghetsdofter högre nivå" - den kräver aningen mer eftertanke men är perfekt när en vill ha en varm trygg doft som känns lite extra piffig. 

Rania J. Ambre Loup, lånad bild 
 
Rania J. Ambre Loup lanserades redan 2012 och är skapad av Rania Jouaneh, som även är näsa och skapare av parfymhuset. På hemsidan kan en läsa att Ranias främsta inspiration till dofterna är hämtade från hennes barndom i Mellanöstern och Afrika (var exakt vet jag inte) och de omgivningar hon växt upp med: blommande jasminträd, myllrande kryddbasarer och souker. Dessa inslag märks i Ambre Loup, även om jag tyvärr aldrig (ännu) besökt vare sig något land i Mellanöstern eller i Afrika. Men doften är lite vad en kan tänka sig att den är inspirerad av - varm, kryddig, träig och balsamisk, och så så underbar. 
 
Ambre Loup öppnar upp med söta, kryddade noter som för mina tankar till en sötad, mjölkig risdessert med kanel och nejlika. Ris à la Malta typ, fast lite mognare version och inte så sockersöt som den ibland kan vara på offentliga julbord. Ni vet det stormar ute, löven har just ändrat färg från grönt till orange, till rött, till gyllengult för att till slut falla av... och inne sitter en, invirad i sin varmaste tröja och käkar denna spritspetsade risdessert med hela kryddnejlikor i. För Ambre Loup har en viss boozig karaktär och jag kan inte sätta fingret på exakt vad som skulle kunna avge detta booziga inslag till doften...jag vet bara att jag gillar det. 
Just amber är en not som jag inte tidigare har varit så förtjust i men inte heller har jag haft något emot den. Den har bara inte lockat mig. Jag tror det som känns mest "amberigt" i just Ambre Loup, är hela den varma, guldbruna känslan som en får av att bära doften. Högst angenämnt, aldrig sötklibbigt. En viss oud märks också av i doften och den snuddar vid något som känns lite animaliskt muskigt (sexigt), vilket ger doften viss edge. 
 
 
De träiga och balsamiska ackorden märks väl i Ambre Loup och doften hör till doftfamiljen Oriental Woody. I detta balsamiska, amberträiga upplever jag också något som jag uppfattar som "rökigt", doften är inte smoky per se (som typ rökt trä eller rökelsestickor) men det finns en viss tendens att röra sig mot en något smoky doftgrupp. Inte mig emot! 
 
Allt som allt är Rania J. Ambre Loup en riktigt fin och varm doft som verkligen fyller sin roll i höst-och vintermörkret. Jag har väldigt svårt att urskilja noter och det beror nog mycket på att jag inte är väl bekant med de flesta av noterna, vet liksom inte riktigt exakt vad de dofta - perubalsam, labdanum och guaiacträ till exempel. Men en måste inte kunna urskilja noter förstås för att uppskatta en parfym eller trivas med den. Jag trivs bra med Ambre Loup och de dagar jag vill bära en något uppdaterad och tillpiffad trygg vardagsdoft, så kan jag med fördel bära den. 
 
Top: kryddor, nejlika
Hjärta: vanilj, labdanum, perubalsam
Bas: oud, guaiacträ, cederträ
 
 
Thierry Mugler är skaparen bakom märket Mugler och här har vi inte en designer som spottar ut sig dussintals flaskor om året inte (eller...förvisso finns en hel armé av olika flankers på redan existerande dofter). 1992 lanserades doften Angel och snabbt fick den någon slags kultstatus inom doftvärlden - en doft att hata eller älska, eller att gå från initialt hat till kärlek (det har hänt mig, gladligen). En käftsmäll av patchouli, röda bär, choklad, melon och kola + typ 50 noter till, så går den inte obemärkt förbi. Alien är inte mycket sämre även om den innehåller betydligt färre noter - jasmin, trä och amber, och är populär med sin elektriskt varma yet kyliga karaktär. Det är dock varken Angel eller Alien vi ska tala om nu utan Muglers senaste lansering, från 2017 faktiskt: Aura Mugler
 
Aura Mugler lanserades då nyss och doften beskrivs som en "Woody Aromatic" med sina sur-syrliga, vita blommor och trä-ackord. I toppen finns en tydligt syrlig sötma och en lekfullhet som för mina tankar till kanderade apelsinblommor (eller små gammaldags pastiller med apelsinblomssmak), och surt godis toppat med play doh. Det finns även viss uppfriskande fräschör i toppen av Aura Mugler, som påminner snarare om färska kylda citronklyftor än typ rengöringsspray eller skolgympans sportdeo. 
 
Syrligheten i Aura Mugler kommer ifrån rabarber och jag tycker det är en sådan tacksam not att använda i parfymer, då den bidrar till att ge kompositionen en uppfriskande karaktär utan att det inslaget promt måste komma ifrån citrus eller akvatiska noter. Dock är Aura lite akvatiskt den med men det akvatiska, eller vattenliknande i doften, blandar sig fint med det syrliga och söta och håller den på rätt sida av att bli blaskigt urvattnad (dvs. den håller sig långt ifrån blaskvatten). Auras levnadstid på huden hinner även bjuda på gröna, växtlika ackord blandat med en rejäl dos varm, pudrig vanilj. 
 
Elisabeth Jerichau-Baumann - Mermaid, 1862-1873 (?)
 
Aura Mugler får mig att tänka på blossande eldflugor som cirkulerar i tropiskt mörker, ett svalkande dopp i en 
 cenote med turkosblått vatten eller sjöjungfrur som badar i en månupplyst oas mitt in i djupaste regnskog [obs för att jag tror att kampanjbilden minsann lockar fram dessa inre bilder]. Sjöjungfrur känns dock inte alls helt främmande att tänka på när jag bär Aura - akvatiska, havsväxtprydda, blågrönturkosa vattenväsen med skimrande fenor. 
 
Slutsats: jag tror att de som förväntar sig en ny Angel eller Alien kan komma att bli besvikna (men sänkt då era förväntningar eller skapa en egen doft, haha!) men om en förväntar sig en bra, trevlig och rolig doft som ändå sticker ut lite från det hav av rosa-vita, frääääscha, blomsterstinna och läskeblaskliknande dofter som kan återfinnas på närmsta parfymdisk på Kicks eller Åhléns, så kan Aura nog komma att uppskattas. Tänker att en doft inte behöver nå kultstatus eller chockera sin bärare, lika lite som den måste tilltala alla och passera obemärkt förbi. Alla dofter är inte för alla men jag tror att du kan uppskatta Aura om du tilltalas av en grön, syrlig och lekfull doft som ändå erbjuder viss sensuell vaniljvärme.
 
Noter (ej i pyramidform): rabarber, apelsinblomma, vanilj och tränoter. Simple as that.  
 
 
 
 
 
Let's start with the fact that make-up-like perfumes aren't my thing. Perfumes that smells like vintage lipstick/powder/grandmas purse does normally not appeal to me, not even one bit. It is simply just how I would like to smell like. However, when it comes to Love Chloé, my nose gets softer, or my heart does. Love Chloé was launched in 2011 (noses are Louise Turner and Nathalie Gracia-Cetto) and here we truly have an exception: I fell in love the first time I tried it! Love Chloé like taking a whiff at old time scents without feeling they are outdated or trying to be something they are not. 
When smelling Love Chloé straight out of the bottle, it smells fresh and rosy, also even a bit salty. When spritzing it on my skin, it opens up with cold undernotes and almost medical...smelling a bit like cold metal perhaps (it might just be the iris note?). What comes after is my favorite part of the experience of loving Chloé. Allt the purple florals with the lilac as the star, are entering the scene. And the lilac is delicious, like those sweet candied lilacs, but covered in creamy and solid powder, and then locked in a vintage golden powder box. The flowers are rather thich and not all etherical or volatile in their character. It reminds me a bit of when (at least I did as a child and I still do!) you put a tiny single lilac to your mouth in order to suck out its nectar. Its sweet honeyed nectar! 
 
The oily and creamy powder or make up-feeling in Love Chloé stays the whole time, until the last part of the base notes are gone (which is after about 8+ hours on my skin, which is so so good since most fumes seems to fade quickly on me). 
 
Love Chloé makes me think of a person taking a hot hot bath in a vintage bathtub with golden tub feets. The hot water is colored white by the oily quality of an iris scented solid soap. After going out of the bath, and after doing the routine with putting on some expensive body milk on her skin, she brushes her long vawy hair and puts on an elegant pastel coloured silk shirt with a big bow, velvety soft trousers and high heeled suede wedges. Très chic and smelling amazing. 
The packaging of the juice matches my inner image of the bathing person wearing Love Chloé: a slender, elegant bottle with a golden cap and bottom, and a little chain that is attached between the cap and bottle. The color of the juice is peachy golden or rose gold. 
I feel like Love Chloé is a scent that doesn't have to be the loudest, doesn't have to be modern or trendy or like everyone else, but is comfortably aware that she stands out a bit from the crowd with her almost introvert way of smelling. I might talk jibberish right now but that is how I perceive the scent. It could easily fit into the 1910's or 1970's (it certainly has a 70's vibe to it!) or in the 2010's. It is like a modern retake of a vintage scent, honoring your make-up box but without smothering you with lilacs and irises. Hehe. 
 
Inspiration and Love Chloé associations: Chloë Sevigny
 
Top notes: African orange flower, pink pepper
Heart notes: Iris, lilac, wisteria, hyacinth, heliotrope (only light purple flowers!)
Base notes: powdery musk, talc and rice