Lilacpond

  

Hej! Januari passerade förbi med slask och snö och mörker och ingenting blev skrivet. Nu är det februari och ljusare tider är i antågande, lovar. Visserligen älskar jag vintern (när det är "riktig" vinter med snö och is vill säga - som nu) men jag längtar givetvis till vår och sommar, speciellt vår. Under den här vinterdvalan som har varit (och fortfarande delvis är) så har jag längtat extra mycket efter dofter med rejäl mängd blomster. Flyktiga, luftiga, ljusrosa, friska, ljuva blommor. Tunga, vita, tropiska, gula, sötsliskiga, kvävande, krämiga blommor. Blommor blommor blommor. 

 

En av mina senast provade blomsterdofter är Isabey Fleur Nocturne, ett hus som jag inte innan hört talas om. Isabey Paris grundades i Februari 1924 av Baron Henri James de Rotschild (en medlem av den engelska grenen av Rotschildfamiljen) och var först känt som Société Parisienne d’Essences rares et de Parfums. Med en air av romantik med namn som Le Lys Noir, La Route d'Emeraude och Fleur Nocturne och med flaskor designade av glasskulptörerna Julien Viard och René Lalique, så befäste Isabey Paris snabbt sin plats som rafinerat franskt lyxvarumärke.  Fleur Nocturne är den enda doften från huset som jag har provat och den lanserades 2009, en nytolkning på parfymen Bleu de Chine (se flaskan så förstår ni) som skapades redan 1925. Fleur Nocturne är en tvålig, blommig och lätt fruktig doft som med sitt namn Nocturne anspelar på dessa klassiska, romantiska långsamma musikstycken som är inspirerade av natten (därav nocturne från latinets nocturnus - of night/at night/by night). Kanske har ni hört Fréderic Chopins Op. 9, No. 2 i Ess-dur, det är en av de mest kända "nocturnerna". 

 

Fleur Nocturnes toppnoter är lätta, fruktiga och fräscha. Efter bara några minuter ger sig en luftig tvålighet till känna och jag föreställer mig att bäraren är någon som prefererar vita, frasiga styva skjortor och en enkel men elegant hårupsättning framför flödande hårsvall och typ...färg. Klassiskt och rent tvåligt liksom. I hjärtat av parfymen träder fruktighet från varm persika in i parfymen och likaså viss dosering av "tropisk karaktär" - ni vet tanken på vita stränder, böljande palmer, turkost vatten och sololja. Det tropiska i doften tar dock aldrig över och det doftar inte som om du spillt ut en flaska Hawaiian Tropic i din väska, utan snarare som om det går att ana att du smörjt in din hud med sololja för några timmar sedan och sedan låtit huden värmas av solen. Det är inte tal om en någon maffig bukett med vita feta blommor som tar upp ett helt rum även om Fleur Nocturne absolut innehåller några vita blomblad. 

 

Hade jag fått önska så hade jag velat ha mer maffighet i Fleur Nocturne, jag tycker den är lite för tillrättalagd och nytvättad. Ungefär som om man har polerat gardenians blomblad och noga tvättat och stramat åt dem innan de har stoppats i parfymflaskan. Får jag välja så vill jag hellre ha mina vita blommor söta, krämiga och kladdiga och själva namnet, Fleur Nocturne får mig att tänka på betydligt syndigare och mörkare saker (alltså jag tänker på typ vampyrer om natten i kvava kväljande blommande trädgårdar när jag tänker på ordet Nocturne MEN det står ju helt klart för mig och mina associationer, bland annat associationer till exempelvis trädgården i En vampyrs bekännelse. Hehe). Fleur Nocturne är helt enkelt bärbar men lite för bärbar för att vara spännande. Dock är den vackert komponerad och flaskan är ett konstverk i sig! 

Top: mandarin, persika, aprikosblomma
Hjärta: magnolia, gardenia, jasmin
Bas: vanilj, patchouli