Fueguia 1833 är ett argentinskt parfymhus (hur många sydamerikanska parfymhus har du ens hört talas om?) som skapades 2010 av Julian Bedel. Märket och dess dofter är starkt inspirerade av Argentina, vilket inte minst märks i vissa av dofternas namn, bland annat Ballena de la Pampa (2010), Ambar de los Andes (2016) och Mbucuruyá (2010, namngedd efter en argentinsk film). Enligt information på hemsidan så finns själva hjärtat och essensen av märket i den allra sydligaste delen av Sydamerika och Argentina, som heter Patagonien. I ett sådant vackert, kärvt och glaciärfyllt landskap så finns det säkerligen nog med stoff för att skapa vackra, spännande och unika ting. 
 
 
"Cedar shelves, heavy leather bookbindings, vellum leaves, the smell of ink. The complex environment of an old book is brought to life". - citat från hemsidan 

 I september förra året fastnade jag stenhårt för doften Biblioteca de Babel från Fueguia 1833. Namnet tilltalade mig då jag länge älskat bibliotek och drömt om att arbeta som bibliotekarie och jag lockades av noterna (trä och kanel) som skulle ingå i doften. Namnet på doften kommer ifrån Biblioteca de Babel eller The Library of Babel, som är en kort berättelse publicerad år 1941 av den argentinske författaren och bibliotekarien Jorge Luis Borges. I berättelsen liknas universum vid ett stort bibliotek där till formatet identiskt lika böcker bor. Böckerna rymmer alla möjliga kombinationer av skiljetecken, komman, bokstäver, och sålunda alla böcker som har skrivits och någonsin kommer att skrivas. Är det inte en ganska spännnade tanke?
 
 
Top Cedeträ
Hjärta ♥ Mahoganyträ
Bas Kanel
 
Biblioteca de Babel öppnar upp varmt och lite pepprigt på min hud och med något som påminner mig om hur det doftar i en örtagård, lite mint, lite salvia och lite liknande doften om tigerbalsam. Det är givetvis bara mitt luktsinne som spelar mig ett spratt för varken tigerbalsam, salvia eller mint finns med bland noterna. Ändock! 
Denna som jag upplever, örtiga och medicinliknande öppning försvinner fortare än kvickt och istället gör sig kanelen ganska snabbt hörd. Kanelen med sin sträva och varma närvaro blandar sig fint med cedeträ och påminner karaktärsmässigt lite om doften av Profumum Roma Arso eller Serge Lutens Feminité du Bois, jag har inte så många andra cedeträdofter att jämföra med nämligen. 
Efter den första fasen av torr kanel och ceder så upplever jag doften som, lyssna noga, smörig. Ja alltså inte bara mjuk och krämig utan verkligen smörig - ni vet fet, salt och oljig. Don't know why but I so do. Jag tänker mig att trät i Biblioteca de Babel liksom har värmts upp, mjukats upp och sedan hyvlats ner till spån. Sedan har spånen blandats ihop med diverse fetter för att bilda en varm, smörig, träig kräm som sedan förvaras i en gammal burk gjord av mörkaste mahogny.
 
Jag tycker sedan att Biblioteca fortsätter ungefär så på min hud, mer eller mindre för att slutligan fadea ut och försvinna efter några timmar. Det är inte en speciellt nyanserad eller komplex doft egentligen och det finns säkerligen många alternativ som är mer spännande än denna doft, vars namn är så lockande. Men jag upplever Babel som mycket trivsam och bärbar, varm och lullig som en mjuk skogsfamn. Trä kan dofta så mycket, vara så mycket. Trä kommer i alla möjliga former och valörer, med alla möjliga olika doftkaraktärer:  det kan dofta fuktigt, fruktigt, pepprigt, torrt, feminint, hårt, maskulint, mjukt, kryddigt, kärvt, varmt, tryggt med mera och med mera. 
 
 (bild: min egen) 
                                                                                                                         
"Biblioteksdoft"
Många med mig har nog en föreställning om vad ett bibliotek egentligen doftar, eller vad vi tycker att det ska dofta. För min inre bild ser jag en pampig gammal byggnad, på gränsen till förfallen men ändå i bruk (kanske med något högt torn där de klokaste hjärnorna samlas och kokar ihop vetenskapliga experiment med antika böcker som hjälpmedel haha) och som en plats där kunskap frodas. Vägg efter vägg är täckt med gedigna hyllor i mörkaste trä och varje hylla är sprängfylld av ordentligt tummade läderinbundna volymer och uppslagsverk. I de smala ljusstrålar som lyckas leta sig in genom de smala höga fönstren, eller i det svaga ljuset från oljelampor, så syns miljontals små dammkorn som flyter omkring i luften. Bibliotekssalarna är mörka och i luften luktar det svagt av nedsuttna spruckna läderfåtöljer, gammalt trä, fotogen och dammiga gamla papper. Kanske luktar det också lite murket, gammalt och rökigt. 
 
Men egentligen doftar väldigt få bibliotek så, åtminstone de jag har besökt. Istället brukar bibliotek lukta som nyinplastade bokpärmar, nytryckta boksidor, kopiatorvärme och billiga massproducerade furu-och stålhyllor. Kanske lyckas doften av nybryggt kaffe från eventuellt bibliotekscafé leta sig in bland bokhyllorna, mixat med lukter från biblioteksbesökares kroppar... vilket ju kan vara vilka himla lukter som helst. Hursomhelst, mina drömbiblioteks dofter återfinns tyvärr sällan i verkligheten. 
 
Men i Fueguia 1833 Biblioteca de Babel så tycker jag nog att man lyckats skapa en doft som får åtminstone mig att tänka delvis på föreställningen om hur det luktar i ett riktigt gammalt, gediget bibliotek. 
 

1 comments

Longevity - en blogg om hälsa

12 Jul 2017 20:12

Intressant läsning

Svar: Tack, vad roligt att du tycker det :)
Nathalie

Kommentera

Publiceras ej