Hej bloggen! Hej ni som tittar in. Inte har jag varit aktiv här på ett tag inte men det beror på att jag har börjat arbeta ideellt på en förening som jag tycker är kul. Då har resten blivit lidande so to say. Men eftersom jag känner för det så tänkte jag fylla i en sån dära Ride or Die-utmaning som has got to do with parfym, hittat på bland annat Whinar's blogg. Utmaningen går helt enkelt på att en ska fylla i ens bästa (eller värsta) dofter av olika kategorier och det är ju kul. Gillar ju givetvis att svara på frågor gällande väldoft!
  

Bästa höstdoften:

Min bästa höstdoft är utan tvekan Serge Lutens Feminite du Bois. Feminité du Bois lanserades för första gången 1992 under märket Shisheido med flaskdesign av Serge Lutens. När Serge Lutens sedan öppnade eget parfymhus så tog han med sig Feminite du Bois och den lanserades under eget märke 2009...(läs mer här exempelvis). FdB är den überperfekta mixen av älsklingsnoter: saftiga mörka plommon, massa kanel, varmt kryddigt trä, mer krydda, mer värme. I mitt tycke påminner den delvis om någon god rispudding-kanelbulledessert toppad med rejält med mörkt trä. Doften smälter in i min hud och blir sådär riktigt kryddigt sexig. 

 

Bästa vinterdoften:

Mugler Angel är så potent, superläcker och perfekt för vintern! Allt ätbart som är gott finns här (minus pizza men det är väl inget en oftast vill dofta som ändå), åtminstone rikligt med mörk choklad, röda syrliga bär, lite saftig söt melon och karamellkola. Låter det som en salig blandning? Eh ja, men det funkar så bra. Patchoulin i botten kan kännas lite väl torr på min hud men Angel är en sån doft jag lärt mig älska (när jag var ung och okunnig, typ 22 och första gången provade Angel så tyckte jag att det var den vidrigaste "parfymen" någonsin - som mognare 31-åring har jag lärt mig att det fan är så här jag vill dofta!). 
 
 
 

Bästa vårdoften:

Okej vilken vår pratar vi om egentligen? Mars då snön kanske börjar smälta men troligen bara öser blaskiga sorgliga flingor eller mitten på April, då solen lyser stark men det blåser kallt? Oavsett så är mina bästa vårdofter, de som verkligen talar om att nu är det snart dags för bättre tider, Gucci Bamboo och Guerlain Champs Elysées. Här har vi två lätta, luftiga, ljusa blommiga dofter. Gucci Bamboo består av luftig vit lilja som efter ett tag sjunker in i huden och förvandlas till en krämig vanilj-lilja, och Guerlain Champs Elysées är fullmatad med gul sprudlande mimosa, lite melonsötma och frodiga syrener. Friskt blommor som verkligen piggar upp och skänker hopp om liv efter månader av ide i mörkret. 

 

Bästa sommardoften:

Min bästa sommardoft numero uno är Elie Saab Le Parfum pga så jäkla god på precis alla vis. Den är VARM som en het sommardag och för mina tanker till solvärmda jasminer sprinklade med rinnande honung. Sötma och soldoft kombineras på bästa sätt i Le Parfum och om doften vore en månad, så vore den augusti. Om doften vore en plats så vore den en soldränkt (mycket sol här) takterass i Roma en het eftermiddag, med luften vibrerande av dansanta vita blommor, mogna apelsiner och nyförälskad förväntan.
Men vi kan inte glömma min andra favorit och den doft som ju faktiskt är min typ favoritdoft, nämligen Versace pour femme! Den här pärlan av guavajuice och syrener har jag uttalat mig om förut men den är perfekt för en värmeböljande julidag när håret är fullt av volym, och en står på en (åter igen) terass och sippar nektarstinna fruktdrinkar. 

 

Bästa vardagsdoften:

Hehe, åter igen har vi Versace pour femme, åtminstone under vår och sommar. Doftar gott, förnärmar ingen (inte så många). Höst och vinter skulle jag säga Prada Candy på grund av så mjuk, varm och följsam och känns som riktigt helhylle fikastund på valfritt café med gigantiska kaffekoppar och smöriga mumsiga muffins. Gärna iklädd en mjuk stickad tröja. Prada Candy är väldigt mycket av en skin scent vilket jag tycker passar ohemult bra under en vardag. Sexig ändå, som att hälla alldeles lagom varm kolasås över sin kropp...och be någon slicka upp det (eller slicka upp den göttiga kolasåsen själv). +++ på fin flaska och färg på juicen som ser ut som the real deal, alltså kolasås!

 
 

När jag vill känna mig odödlig/femme fatale:

Asså svår fråga för jag har inte en enda doft jag känner mig odödlig i - har ofta en del dödsångest och är därmed mycket väl medveten om min kroppsliga mortalitet. Femme fatale är för övrigt också en känsla jag inte känner mig alltför bekant med. Men jag har två (kanske 3) som jag ändå tror kan platsa i denna kategori.
1) Parfum d'Empire Aziyadé. Aziyadé är fullproppad med dadlar, kummin, kanel, kardemumma, apelsin, plommon och en musk som påminner en aning om...icke helt rena trosor? Kroppsvätskor? *rodnar*
Hursomhelst är det en riktigt söt, sexig och kryddig doft som jag känner mig hyffsat åtråvärd i. 

2) Tom Ford Plum Japonais. Om det är någon doft som får mig att tänka på mörka höststormar så är det de japanska plommonen. Mörka saftiga plommon, oud, kanel och amber skapar den mörkaste doften jag äger och jag älskar den. 

3) Versace Crystal Noir. På grund av krämig kokos, gardenia, kardemumma och känslan av att befinna sig på en fuktigt varm strand i tropiskt landskap nattetid. 

 Jag gör reklam för Aziyadé....

 

Discontinued doft som orsakat hjärtekross:

Fy sjutton vad jag önskar att jag hade köpt en helflaska av Dior Hypnotic Poision Eau Sensuelle (ljuvlig blandning av rökelse, ylang-ylang, vanilj och frangipani) när den fortfarande lanserades. Bästa Monica Bellucci frontar och doften får mig att erinra mig nattliga simturer i Thailand under blommande frangipanibuskar. Dior Midnight Poison är en annan jag önskar att jag hade köpt - men wishing does not make it so som ni kanske vet. Patchouli, ros och mera ryms i den här midnattsblåa flaskan som frontas av fantastiska Eva Green i fantastisk reklamfilm. Och sista: Kenzo Amour Le Parfum. Har vanliga Amour och den är väldigt mysig men Le Parfum är snäppet vassare med mer rökelse i. Guldfärgad flaska. 

https://www.youtube.com/watch?v=5lzfTW0z1HU

Guilty pleasure/mixed emotions-doft:

Vill inte ha någon guilty pleasure men de dofter jag känt mig det minsta "guilty pleasure-like" över har varit diverse kändisdofter. Why egentligen though? För att de ofta är billigare, sockerstinna och ses som "inte classy nog". Så dumt, gillar en något ska en bära det och icke skämmas. Har en svinbillig flaska från italienska Tesori d'Oriente (tre till och med) som kostade ca 50kr st, just de kanske inte är de flaskor jag låter stå längst fram i parfymhyllan dock. 

Jag har tagit slut på en hel flaska av:

Versace pour femme, Prada Candy. Antar de är favoriter i casa di Nathalie! ;) 

 

Doft jag inte står ut med:

Mina favoriter är många men de inkluderar INTE Elisabeth Arden Red Door (kvävande, tantig) Davidoff Cool Water for women (urvattnat melonblask) eller de flesta Clean-dofter (zzzz....snark). Och inte att förglömma, Etat Libre d'Orange Sécrétions Magnifiques. Den är ju på riktigt vidrig. När jag skulle lura min syrra att dofta på den körde jag med "åh, du måste prova den här för det är Marilyn Mansons favoritparfym! den är riktigt nice" (hon är ett Manson-fan). Hon luktade på samplet med Secretions Magnifiques och blev helt tyst. Sedan sa hon sakta "det här luktar som att gå i en lång smal Silent Hill-liknande korridor där man till slut kommer fram till ett blodigt rum där någon dött". Eh. Ja, så vidrig. 

Nästa dröminköp:

Är sugen på magiska Oriza L.Legrand Relique du Amour, Yves Saint Laurent Opium (vet att 2009 års version är omformulerad å de grövsta), Guerlain L'Heure Bleue (perfekt 1912 viol-iris-parfymen) och Maison Nicolas de Barry L'eau de Marquise de Pompadour (florsockerpudrig rosenkonfekt).

Om jag bara fick bära en doft resten av mitt liv:

Med risk för att låta tråkigt så tar jag risken och drar till med Versace pour femme eller Serge Lutens Feminité du Bois. Xerjoff Dama Bianca är också ett alternativ. 

Kommentera

Publiceras ej