Thierry Mugler är skaparen bakom märket Mugler och här har vi inte en designer som spottar ut sig dussintals flaskor om året inte (eller...förvisso finns en hel armé av olika flankers på redan existerande dofter). 1992 lanserades doften Angel och snabbt fick den någon slags kultstatus inom doftvärlden - en doft att hata eller älska, eller att gå från initialt hat till kärlek (det har hänt mig, gladligen). En käftsmäll av patchouli, röda bär, choklad, melon och kola + typ 50 noter till, så går den inte obemärkt förbi. Alien är inte mycket sämre även om den innehåller betydligt färre noter - jasmin, trä och amber, och är populär med sin elektriskt varma yet kyliga karaktär. Det är dock varken Angel eller Alien vi ska tala om nu utan Muglers senaste lansering, från 2017 faktiskt: Aura Mugler
 
Aura Mugler lanserades då nyss och doften beskrivs som en "Woody Aromatic" med sina sur-syrliga, vita blommor och trä-ackord. I toppen finns en tydligt syrlig sötma och en lekfullhet som för mina tankar till kanderade apelsinblommor (eller små gammaldags pastiller med apelsinblomssmak), och surt godis toppat med play doh. Det finns även viss uppfriskande fräschör i toppen av Aura Mugler, som påminner snarare om färska kylda citronklyftor än typ rengöringsspray eller skolgympans sportdeo. 
 
Syrligheten i Aura Mugler kommer ifrån rabarber och jag tycker det är en sådan tacksam not att använda i parfymer, då den bidrar till att ge kompositionen en uppfriskande karaktär utan att det inslaget promt måste komma ifrån citrus eller akvatiska noter. Dock är Aura lite akvatiskt den med men det akvatiska, eller vattenliknande i doften, blandar sig fint med det syrliga och söta och håller den på rätt sida av att bli blaskigt urvattnad (dvs. den håller sig långt ifrån blaskvatten). Auras levnadstid på huden hinner även bjuda på gröna, växtlika ackord blandat med en rejäl dos varm, pudrig vanilj. 
 
Elisabeth Jerichau-Baumann - Mermaid, 1862-1873 (?)
 
Aura Mugler får mig att tänka på blossande eldflugor som cirkulerar i tropiskt mörker, ett svalkande dopp i en 
 cenote med turkosblått vatten eller sjöjungfrur som badar i en månupplyst oas mitt in i djupaste regnskog [obs för att jag tror att kampanjbilden minsann lockar fram dessa inre bilder]. Sjöjungfrur känns dock inte alls helt främmande att tänka på när jag bär Aura - akvatiska, havsväxtprydda, blågrönturkosa vattenväsen med skimrande fenor. 
 
Slutsats: jag tror att de som förväntar sig en ny Angel eller Alien kan komma att bli besvikna (men sänkt då era förväntningar eller skapa en egen doft, haha!) men om en förväntar sig en bra, trevlig och rolig doft som ändå sticker ut lite från det hav av rosa-vita, frääääscha, blomsterstinna och läskeblaskliknande dofter som kan återfinnas på närmsta parfymdisk på Kicks eller Åhléns, så kan Aura nog komma att uppskattas. Tänker att en doft inte behöver nå kultstatus eller chockera sin bärare, lika lite som den måste tilltala alla och passera obemärkt förbi. Alla dofter är inte för alla men jag tror att du kan uppskatta Aura om du tilltalas av en grön, syrlig och lekfull doft som ändå erbjuder viss sensuell vaniljvärme.
 
Noter (ej i pyramidform): rabarber, apelsinblomma, vanilj och tränoter. Simple as that.  
 
 
 
 
 
Versace pour femme (discountinued but still available in some shops) is the floral, loud and sunny scent for those absolutely lazy and carefree summer days when you have zero obligations whatsoever, when you just wants to hang around somewhere, maybe in a park or at a sun-drenched terrace, doing nothing except enjoying. I would love to have those days more often then I do, but at the moment that is not how life is. But, doesn't matter, I have my precious Versace! 
 Versace pour femme was launched in 2007 and is in fact called simply Versace. I discovered it back in 2011 and has worn it ever since - I guess this gem is as close as getting to a signature fragrance as I get, I simply love it and to my nose is it just divine, ripe fruits, florals, lilacs (favorite) and softest musk. 
Shall we go further? Yes!
 
When spritzing Versace on the skin, the first thing I notice is a loud fruityness, sweet and juicy with a hint of florals. Pretty soon I detect the smell of guavas and in this composition, they are almost overripe, like a basket of fruits that has been left out on the veranda and gone over a day. Weirdly, I don't really mind that mild feeling of "over ripeness" (maybe it's just my näsa), I think it just adds some character to the scent (it doesn't have to be perfect). The overripe fruityness recalls an inner image of lighthearthedness and happiness as a person, all dressed in bright yellow and sipping drinks made of sunshine and guava on a hot July afternoon.  
 The feeling of wearing Versace, embodied by Brigitte Bardot 
 
When the fruity notes are starting to take a step back, the lilacs are taking a step forward. Oh, and what lilacs then! The scent of them are carried to you by a light wind and it is like sitting near a lilac bush in bloom, just close enough to be surrounded by their softness and sweetness, without being smoothered by their nectar (not that I would mind a lot I fear, I love lilacs). The tiny light purple flower in this composition is not cloying, and not overly sweet but more like the perfect amount of them mixed with soft musk and something cotton-ish. A pretty soft, clean and even innocent kind of lilac. I cannot really say that I smell the jasmine in the heart of the perfume (although, the warm sunny characters bears some resemblance to Elie Saab Le Parfum), nor any other flowers - that is, I can't really pick out the notes but would just say that the lilac is truly the heart of the compositon, with other florals acting as well behaved backup. 
At the end, what you have left on your skin (after at least 7-8 hours+ though) is a soft musky floral scent. It opens up loud and fruity, goes to a bit innocent lilacs + other sunheated flowers, without ever losing character or personality (with that said, it never gets boring and has a sillage that shows).
 
Over and out, Versace is truly a favorite of mine and I usually don't even go for fruity perfumes, they tend to be erhm...too fruity, too much like fruit soda or juice, which is great to drink, but not how I want to smell like. Since Versace has a floral heart and the guava doesn't take over (not for too long anyway), this perfume is easily one of my most perfect scent. It is a feminine, unapologetic, confident scent that works at so many occasions. It is even office friendly but be careful to not spritz too much since it has a pretty loud sillage. Finalemente, it has given me more compliments than any other perfumes in my collection, it is a f*cking star!
 
Top notes: Guava, Black Currant, Wisteria, Lilac, Dew Drop
Middle notes: Orchid, Lotus, Jasmine
Base notes: Bourbon Vetiver, Musk, Atlas Cedar, Cashmere Wood