Thierry Mugler är skaparen bakom märket Mugler och här har vi inte en designer som spottar ut sig dussintals flaskor om året inte (eller...förvisso finns en hel armé av olika flankers på redan existerande dofter). 1992 lanserades doften Angel och snabbt fick den någon slags kultstatus inom doftvärlden - en doft att hata eller älska, eller att gå från initialt hat till kärlek (det har hänt mig, gladligen). En käftsmäll av patchouli, röda bär, choklad, melon och kola + typ 50 noter till, så går den inte obemärkt förbi. Alien är inte mycket sämre även om den innehåller betydligt färre noter - jasmin, trä och amber, och är populär med sin elektriskt varma yet kyliga karaktär. Det är dock varken Angel eller Alien vi ska tala om nu utan Muglers senaste lansering, från 2017 faktiskt: Aura Mugler
 
Aura Mugler lanserades då nyss och doften beskrivs som en "Woody Aromatic" med sina sur-syrliga, vita blommor och trä-ackord. I toppen finns en tydligt syrlig sötma och en lekfullhet som för mina tankar till kanderade apelsinblommor (eller små gammaldags pastiller med apelsinblomssmak), och surt godis toppat med play doh. Det finns även viss uppfriskande fräschör i toppen av Aura Mugler, som påminner snarare om färska kylda citronklyftor än typ rengöringsspray eller skolgympans sportdeo. 
 
Syrligheten i Aura Mugler kommer ifrån rabarber och jag tycker det är en sådan tacksam not att använda i parfymer, då den bidrar till att ge kompositionen en uppfriskande karaktär utan att det inslaget promt måste komma ifrån citrus eller akvatiska noter. Dock är Aura lite akvatiskt den med men det akvatiska, eller vattenliknande i doften, blandar sig fint med det syrliga och söta och håller den på rätt sida av att bli blaskigt urvattnad (dvs. den håller sig långt ifrån blaskvatten). Auras levnadstid på huden hinner även bjuda på gröna, växtlika ackord blandat med en rejäl dos varm, pudrig vanilj. 
 
Elisabeth Jerichau-Baumann - Mermaid, 1862-1873 (?)
 
Aura Mugler får mig att tänka på blossande eldflugor som cirkulerar i tropiskt mörker, ett svalkande dopp i en 
 cenote med turkosblått vatten eller sjöjungfrur som badar i en månupplyst oas mitt in i djupaste regnskog [obs för att jag tror att kampanjbilden minsann lockar fram dessa inre bilder]. Sjöjungfrur känns dock inte alls helt främmande att tänka på när jag bär Aura - akvatiska, havsväxtprydda, blågrönturkosa vattenväsen med skimrande fenor. 
 
Slutsats: jag tror att de som förväntar sig en ny Angel eller Alien kan komma att bli besvikna (men sänkt då era förväntningar eller skapa en egen doft, haha!) men om en förväntar sig en bra, trevlig och rolig doft som ändå sticker ut lite från det hav av rosa-vita, frääääscha, blomsterstinna och läskeblaskliknande dofter som kan återfinnas på närmsta parfymdisk på Kicks eller Åhléns, så kan Aura nog komma att uppskattas. Tänker att en doft inte behöver nå kultstatus eller chockera sin bärare, lika lite som den måste tilltala alla och passera obemärkt förbi. Alla dofter är inte för alla men jag tror att du kan uppskatta Aura om du tilltalas av en grön, syrlig och lekfull doft som ändå erbjuder viss sensuell vaniljvärme.
 
Noter (ej i pyramidform): rabarber, apelsinblomma, vanilj och tränoter. Simple as that.  
 
 
 
 
 
Parfum d'Empire ett franskt, parisiskt parfymhus och är kanske det närmsta jag kommer ett slags "favoritparfymhus". Märket är skapat av Marc-Antoine Corticchiato och som doktorand i kemi och "parfymplantor" (alltså info från märkets hemsida) och ägare av märket, så har han full kontroll när det gäller framtagning av nya dofter. Några av mina favoriter av Parfum d'Empire och som jag kanske pratar mer om en annan gång, är krydd-skankiga Aziyadé, animaliska Musc Tonkin och fantastiska vodka-och amberberusande Ambre Russe. Nu till en annan favorit, rådissad av andra men inte av mig och fullproppad av varma blommor:
3 Fleurs.

Parfum d'Empire 3 Fleurs lanserades 2009 och syftar på 3 klassiska blommor inom parfymvärlden - ros, jasmine och tuberose. På fragrantica har användare gett parfymen snittbetyget 3,25 av 5 vilket ju är ganska dåligt men jag skulle lätt ge den mer poäng än så and I'll tell you why! 
 
 
Vid första sprayningen öppnar Parfum d'Empire 3 Fleurs upp väldigt fruktigt, som fruktkött och liksom rusigt och sött. Här finns verkligen något i doften som påminner om sommarens sötaste frukter och honungsmelon i synnerhet - ni vet som smaken när du tar ett bett i den honungsgula, geléliknande delen av honungsmelonen, den där bädden som kärnorna vilar på. Ja, öppningen är fruktig och söt men tack och lov inte söt som en Victoria's Secrets Body Mist eller som valfri Escada-doft, det vill säga som en syntetisk fruktcocktail. Obs inget fel om en gillar det men det är icke min kopp te...eller min typ av cocktail.
 
När den söta fasen av fruktnektar har stillat sig så är det dags för blommorna att göra entré och det gör de med rosen i centrum. Jag kan inte peka ut vilken typ av ros det är som märks mest i parfymen (även om det står att det i hjärtat är bulgarisk ros och ja, då är det väl så då, jag är ikke noen expert på ämnet) utan jag tänker mer på själva idén, föreställningen om en rosens doft...Rik, fyllig och med viss liten fräschör. 
Även om rosen står i centrum så märks jasminen genom den värme den skänker kompositionen. Tuberosen och ylang-ylang ger sötma åt doften. Även iris är med på ett litet litet hörn och bidrar till en viss, knappt kännbar torr träighet till 3 Fleurs, kanske även en liten aning tvålighet. Utan den kanske 3 Fleurs "bara" skulle vara som en flodvåg av rosenblad, jasminer och blomsteroljor.
 
 
En liten sidenote är att när jag var i Pompeji i februari tidigare i år så spatserade jag och min pojkvän omkring på antika kullerstensgator, gick in i urgamla bordeller, badhus, bagerier och tidigare bostadsvillor. Det var så otroligt vackert där och det är en plats jag gärna skulle besöka igen. Under besöket till Pompeji bar jag de droppar som var kvar i ett sample av Parfum d'Emire 3 Fleurs, och det hade jag sparat på i 2 år. När jag kom hem till Svea igen så bestämde jag mig för att köpa 3 Fleurs och jag kommer nog alltid att förknippa doften med hur jag kände mig på gatorna i den 2000 år gamla staden. Där och då kändes det lätt att fantisera ihop en inre bild av hur det kan ha känts att vara en vackert klädd och smyckad pompejansk adelsdam, flanerandes omkring på Pompejis gator indränkt i parfym från rosen-, tuberose-och jasminoljor på den tiden då Pompeji fortfarande var en levande och sprudlande stad. 
 
Fresk från Pompeji och House of the Golden Bracelet 
  
Jag kan lugnt konstatera att jag bär en viss svaghet för inbjudande, vällustiga och berusande dofter fyllda av sötma, glädje och blomster. Det är egenskaper jag gärna tillskriver Parfum d'Empire 3 Fleurs och därför har jag nog fallit som en fura för den. 3 Fleurs är absolut inte fräsch och transparent som en lätt försommarvind, som för med sig små pustar av nyutslagna körsbärsblommor och daggfriskt morgongräs...nej det är snarare en ganska "tät" (thick?) doft som påminner mer om svulstiga rosor, vinrusiga leenden och honungssötat rödvin. 3 Fleurs tar för sig och tar upp plats men inte på ett uppmärksamhetskrävande vis, utan snarare som att den har sin givna plats i sällskapet bland trädgårdens andra blommor. Det här är en doft jag älskar högt, som jag blir glad och kär av, som uppmanar till livsnjuterier, nöjeslystnad, romantiska äventyr och till att skamlöst låta sig berusas av livet och kärleken. 
 
On Top: Turkis ros, ylang-ylang, galbanum, mint
Hjärta ♥: Iris, geranium, tuberose, jasmine, bulgarisk ros
Bas: Vit musk, jasmine, tuberose 
 
När jag tänker på designern Laura Biagiottis dofter så är det inte utan att ett visst nostalgiskt skimmer drar förbi mina ögon. Jag tänker förstås på det 90-tal jag är uppväxt på, där mamma bar mörkt plommonstinna Venezia (1992), min bästis storasyrra bar melonfruktiga, akvatiska Laura (1994) och min brorsas svala flickvän bar persika-tuberossöta Sotto Vocce (1996). Min pappa bar förresten Roma per uomo (1995) ibland. Laura Biagiottis dofter var helt enkelt med under en stor del av mitt 90-tal. 
 
Idag bär jag Venezia (reformulerad från 2011) och även om just Laura är lite för vattnig och melonig för mig, så är jag sugen på en flaska Roma, med noter av myrrah, mint och grapefrukt från denna designer. För någon vecka sen hade jag tur att komma över en liten 5-ml flaska av Venezia Pastello, som lanserades 1995 - och som tyvärr inte längre tillverkas. Den här lilla flaskan kommer jag hålla mycket hårt i och i'll tell you why. 
 
 
Laura Biagiotti Venezia Pastello Eau de Toilette är en version (eller flanker) på Venezia från 1992. Där Venezia är en riktigt höstig doft, söt med toner av amber, vanilj, saftiga mörka plommon och benzoin, så har Venezia Pastello i stort sett inget gemensamt med sin föregångare. Är de ens syskon? Njaa
 
Pastello öppnar upp ljust, luftigt och friskt som en sval försommarvind. Doften kategoriseras som en fruity floral och öppnar upp med toppnoter som påminner om geléhallon, eller om att ta den där första tuggan i ett riktigt krispigt, saftigt grönt äpple. Friskt, fräscht och svalt! Gröna äpplen eller gröna frukter finns inte med bland de officiella noterna men näsan känner det näsan känner. Efter den första uppfriskande fasen går Venezia Pastello vidare in i att dofta som fruktkorgen du har med dig och äter av på bryggan vid vattnet en mild sommardag. Kanske på en brygga i Venedig? Persika/plommon är de noterna jag säkrast kan plocka ut (men det kunde lika gärna vara lite aprikos i fruktkompotten också). Vidare fortsätter Pastello att på min hud åtminstone, dofta lätt och fruktigt med en aning odefinierbart blomster i. That's pretty much it men det är inte alltid det behövs så mycket mer än så - ibland är det bara känslan av att sitta och göra ingenting, kanske sitta på bryggan och doppa fötterna i det svala vattnet samtidigt som du äter tugga efter tugga av färsk frukt (specifikt saftig persika och grönt krispigt äpple dårå) som du vill åt. The sweetness of doing nothing, Il dolce far niente (italienskt uttryck). Kanske dolce far niente samtidigt som du är draperad i mjukaste transparenta silkestyg...
 
Laura Biagiotti Venezia Pastello kommer i en rundad frostad flaska med en kork i silver/orange/turkost. Det är sagt att korkens form ska påminna om någon av Venedigs alla tinnar och torn, och kanske det. Färg, form och textur på flaskan passar i alla fall doftens namn Pastello, och för ens tankar mot ljusa, våriga och lätta dofter. 
Det här en doft som är svår att få tag i men lätt att tycka om. Sillage är allt annat än starkt och hållbarhet är väl ett svagare OK. Noterna är som följer:
 
Top Persika, plommon, hallon. tranbär, svarta vinbär
Hjärta ♥ Ros, heliotrop, jasmine
Bas Cederträ, musk, vanilj, sandelträ
 
 Den här 90-talsbilden av min favoritdonna Monica Bellucci får
  illustrera känslan av Pastello, pastellig och fräsch en varm dag.
 
Ciao, arrivederci och så vidare!