Snart är det december och när jag tittar ut genom fönstret denna arla novembermorgon, så är det redan (YES!) snö och kallt ute. Jag myser för jag råkar vara en av de där personerna som nästan ses på som några slags barnsliga fån (hah!) som älskar snö, som uppskattar när vintern faktiskt uppför sig som vinter och det isar, frostar, glittrar och snöar ute. En snötäckt värld ger mig lugn och fungerar rogivande och om det svenska vinterhalvåret ska bestå av mörker, så fungerar snön som någon slags räddare i misären. 
 
Nog om det. Det är november och snart december och jag börjar tänka på jul. Jul och juledofter givetvis.  Mörkgröna aromatiska granbarr, nybakade saffransbullar, pepparkakor, saftig fruktkaka, nejlikor i apelsiner, doften av rinnande stearin, frostrade transbär och mandarinskal och så vidare... och glögg. Den glöggigaste doften jag vet och som kombinerar sitt glöggskap med saffransbulle råkar vara L'Artisan Safran Troublant. Doften skapades år 2002 av parfymören Bertrand Duchaufour (som har gjort en rad andra dofter för huset) och innehar ett olfaktoriskt tillhörande av familjen Oriental Spicy. [kan också tillägga för de som inte vet eller inte bryr sig eller ba har missat det, att L'Artisans parfymflaskor ändrade design för några år sedan - om en gillar stilrena flaskor i svart glas så är tiden för vurm av L'Artisanflaskorna nu, om en däremot gillar typ färg, olika former, roliga etiketter...ja, då är tiden för vurm tråkigt nog  förr]
 
Till doften: den första noten som ger sig till känna efter riklig applicering på min torra vinterhud är, hör och häpna saffran (och rikligt med sockrig sötma)! The name does not lie här, utan här har skaparen verkligen sett till plocka fram huvudnoten, noten i parfymens namn tidigt i kompositionen. Saffranet i Safran Troublant doftar verkligen nybakad saffransbulle och även om jag genom livet har närt en aversion emot bakverket på grund av dagistrauma (jag blev tvingad av en dagisfröken att käka lussekatt vid ett Luciafirande när jag var 3, och spottade sedan ut en bit tuggad bulle i hens hand i ren protest), så upptäcker även jag ett ordentligt sug efter nybakade kryddiga lussebullar. 
 
 
 
Någon timma eller så in i kompositionen så gör rosen entré. Det är en sådan där 
klassisk röd ros, yppig, saftig och elegant, och ungefär som ett dramatiskt rött sammetsdrapperi på en gammal teater eller matiné (närvarande men utan att stjäla showen liksom). Ros, saffran och annat vilar på en fluffig mjuk bädd av lenaste vanilj och med jämna mellanrum så ger vaniljen ifrån sig små mjuka puffar som når min näsa, under doftens basfas.  

L'Artisan Safran Troublant håller sig (tack och lov) under hela sin levnadstid på huden på rätt sida bageri - den skulle platsa på riktigt ett gemytligt bageri med rustika trämöbler och stearinljus på borden (och det är bara ibland jag upplever att den balanserar på gränsen till att bli aningen för söt). 
 
L'Artisan Safran Troublant finns att köpa både som helflaska och sample på svenska Fragrance & Art, kan verkligen rekommendera på grund av fantastiskt bra utbud och framförallt, möjligheten att kunna köpa samples på dofter innan en eventuellt bestämmer sig för helflaska. Besök! 
 
Noterna, ej i pyramidform: passionsblomma, saffran, sandelträ, socker, vanilj, röd ros, ingefära. 
 
 
 
Are you like me, a lover of winter (real winter) with lots of glittering snow, frosted cheeks a generally feeling of cozyness? Do you also happen to be a lover of glögg and lussekatter? (mulled wine and saffron buns?) Do you even want to smell like a lussekatt perhaps? Then L'Artisan Safran Troublant might just very possibly be a scent for you. 
 
L'Artisan Safran Troublant was created in 2002 by nose Bertrand Douchafour and is part of the olfactoric family called Oriental Spicy. Safran Troublant opens up with a copious amount of safron in the top notes and it stays like that for a time. After a while, an mere hour or so, the classical red rose (the kind of red rose that is like the equivalent to a heavy red velvet curtain at the old fashioned theatre or cinema, it it just always present there in the background but doesn't steal the scene). The safron and rose is accompanied by a generous amount of sugary sweetness and rest on a soft fluffy base of vanilla. 
 
The perfume notes are passion flower, saffron, sugar, sandalwood, vanilla, red rose and ginger. 
 
In Sweden you can buy it from Fragrance & Art, highly recommended! ♥
 
Rania J. är ett franskt parfymhus som jag känner väldigt lite till, jag har faktiskt bara provat en enda av deras dofter...men just den doften äro också en fullträff! Jag talar om Ambre Loup. 
 
Det finns vanliga, väldigt safe "trygghetdofter" (dofter som alltid ligger nära till hands att använda och som inte kräver så värst mycket eftertanke) och så finns det trygghetsdofter en nivå högre. De trygghetsdofterna jag redan har är Prada Candy, på grund av funkar vid nästan alla tillfällen (utom möjligtvis sommartid) och Kenzo Amour (som en trygg mjuk halsduk som skänker såväl värme som krydda). Rania J. Ambre Loup kvalar definitivt in i kategorin "trygghetsdofter högre nivå" - den kräver aningen mer eftertanke men är perfekt när en vill ha en varm trygg doft som känns lite extra piffig. 

Rania J. Ambre Loup, lånad bild 
 
Rania J. Ambre Loup lanserades redan 2012 och är skapad av Rania Jouaneh, som även är näsa och skapare av parfymhuset. På hemsidan kan en läsa att Ranias främsta inspiration till dofterna är hämtade från hennes barndom i Mellanöstern och Afrika (var exakt vet jag inte) och de omgivningar hon växt upp med: blommande jasminträd, myllrande kryddbasarer och souker. Dessa inslag märks i Ambre Loup, även om jag tyvärr aldrig (ännu) besökt vare sig något land i Mellanöstern eller i Afrika. Men doften är lite vad en kan tänka sig att den är inspirerad av - varm, kryddig, träig och balsamisk, och så så underbar. 
 
Ambre Loup öppnar upp med söta, kryddade noter som för mina tankar till en sötad, mjölkig risdessert med kanel och nejlika. Ris à la Malta typ, fast lite mognare version och inte så sockersöt som den ibland kan vara på offentliga julbord. Ni vet det stormar ute, löven har just ändrat färg från grönt till orange, till rött, till gyllengult för att till slut falla av... och inne sitter en, invirad i sin varmaste tröja och käkar denna spritspetsade risdessert med hela kryddnejlikor i. För Ambre Loup har en viss boozig karaktär och jag kan inte sätta fingret på exakt vad som skulle kunna avge detta booziga inslag till doften...jag vet bara att jag gillar det. 
Just amber är en not som jag inte tidigare har varit så förtjust i men inte heller har jag haft något emot den. Den har bara inte lockat mig. Jag tror det som känns mest "amberigt" i just Ambre Loup, är hela den varma, guldbruna känslan som en får av att bära doften. Högst angenämnt, aldrig sötklibbigt. En viss oud märks också av i doften och den snuddar vid något som känns lite animaliskt muskigt (sexigt), vilket ger doften viss edge. 
 
 
De träiga och balsamiska ackorden märks väl i Ambre Loup och doften hör till doftfamiljen Oriental Woody. I detta balsamiska, amberträiga upplever jag också något som jag uppfattar som "rökigt", doften är inte smoky per se (som typ rökt trä eller rökelsestickor) men det finns en viss tendens att röra sig mot en något smoky doftgrupp. Inte mig emot! 
 
Allt som allt är Rania J. Ambre Loup en riktigt fin och varm doft som verkligen fyller sin roll i höst-och vintermörkret. Jag har väldigt svårt att urskilja noter och det beror nog mycket på att jag inte är väl bekant med de flesta av noterna, vet liksom inte riktigt exakt vad de dofta - perubalsam, labdanum och guaiacträ till exempel. Men en måste inte kunna urskilja noter förstås för att uppskatta en parfym eller trivas med den. Jag trivs bra med Ambre Loup och de dagar jag vill bära en något uppdaterad och tillpiffad trygg vardagsdoft, så kan jag med fördel bära den. 
 
Top: kryddor, nejlika
Hjärta: vanilj, labdanum, perubalsam
Bas: oud, guaiacträ, cederträ
 
Smoke. Leather. 
2 notes that I nor love nor hate. I just don't care for them a lot. I associate smoke and leather with the typical "male coded" fragrance and I usually prefer more "female coded" fragrances - florals, musk, sweets & spices! (but remember, perfume does not have a gender, that is only humbug - if you like a scent, then wear it).  
 
Smoked Plum & Leather by Jo Loves was launched in 2016 and is a brand by fragrance designer Jo Malone. Whether it is an Edp or an Edt doesn't say, on the bottle it says simply "A FRAGRANCE". And sure. It is. And it is a fragrance that I enjoy more than I thought I would! 
  
When late in the fall of 2016, I asked for a fragrance that would fit my inner picture of "a fairytale that takes place in a dark dense forest full of tall fir trees, where there is a small tree cabin where an hermit lives, and there is an ice princess in an ice castle somewhere nearby" (*cliché*), I received a small decant of Jo Loves Smoked Plum & Leather by a fellow frag-friend. The composition didn't exactly match the inner picture I had of the fairytale, but it was good enough for being a fall/winter scent on the darker spectrum. 
Tonight I tried it on again, to give it a second chance. When it's spring in Sweden, it is almost like winter anyway (there is snow outside my window now, in April.)
 
When spritzing Jo Loves Smoked Plum & Leather on my skin, fumes of smoke are immediately entering my nosestrils. I also detect another note that I really enjoy in perfume - cinnamon! The cinnamon in this fragrance is truly the real deal and reminds me of a typical Swedish drink that we swedes in general tend to consume a lot during winter time - Glögg (mulled wine with spices, raisins and almonds). Mmm, the smell of cinnamon on my skin make me feel so comforted and cozy. 
After about 30 minutes or so, the scent of sweet liqueur and juicy plums kicks in. The plum and liqueur blends very well together and makes me want to stand near a tiny fire in a winter storm, and take up a fickplunta (pocket flask) filled with that sweet and strong stuff to warm myself up with (and no, not really, I do not long for cold winters at the moment and I do not like strong spirits, but I like the idea of it somehow:).
Now the fragrance is starting to remind me of too favorites of mine - Tom Ford Plum Japonais and Serge Lutens Feminité du Bois, although not as dark and heavy as the first, and not as sweet as the latter. 
However, when the spicy cinnamon and the sweet liqueur and fruity plum notes are fading, the scent becomes more linear and just a bit smoky and woody. I guess the leather note must be there but my nose is not yet very used to picking it out (I guess I need to try more leather scents!). I find the perfume pleasant, warm and wearable but at the same time I don't feel like I need it or have the urge for it - I have Plum Japonais and Feminité du Bois to wear instead, both of them filled with plum and cinnamon. 
 
Over and all, Smoked Plum & Leather is a perfect scent for stormy autumn nights or cold winter nights spent by a campfire with that fickplunta of yours (haha). Or when going to a bar and you want to pick up a handsome person who will just adore you smelling like a dark, smoky piece of plum. Or at home, while slacking on your couch and wanting to smell the smoke withouth getting the actual thing into your lungs. Perfect huh?
 
The actual notes of Jo Loves Smoked Plum & Leather (aren't combined like the typical note pyramid) are: 
plum, liquor, smoke, cedar, cinnamon and leather.
 
Happy scenting!