När jag tänker på designern Laura Biagiottis dofter så är det inte utan att ett visst nostalgiskt skimmer drar förbi mina ögon. Jag tänker förstås på det 90-tal jag är uppväxt på, där mamma bar mörkt plommonstinna Venezia (1992), min bästis storasyrra bar melonfruktiga, akvatiska Laura (1994) och min brorsas svala flickvän bar persika-tuberossöta Sotto Vocce (1996). Min pappa bar förresten Roma per uomo (1995) ibland. Laura Biagiottis dofter var helt enkelt med under en stor del av mitt 90-tal. 
 
Idag bär jag Venezia (reformulerad från 2011) och även om just Laura är lite för vattnig och melonig för mig, så är jag sugen på en flaska Roma, med noter av myrrah, mint och grapefrukt från denna designer. För någon vecka sen hade jag tur att komma över en liten 5-ml flaska av Venezia Pastello, som lanserades 1995 - och som tyvärr inte längre tillverkas. Den här lilla flaskan kommer jag hålla mycket hårt i och i'll tell you why. 
 
 
Laura Biagiotti Venezia Pastello Eau de Toilette är en version (eller flanker) på Venezia från 1992. Där Venezia är en riktigt höstig doft, söt med toner av amber, vanilj, saftiga mörka plommon och benzoin, så har Venezia Pastello i stort sett inget gemensamt med sin föregångare. Är de ens syskon? Njaa
 
Pastello öppnar upp ljust, luftigt och friskt som en sval försommarvind. Doften kategoriseras som en fruity floral och öppnar upp med toppnoter som påminner om geléhallon, eller om att ta den där första tuggan i ett riktigt krispigt, saftigt grönt äpple. Friskt, fräscht och svalt! Gröna äpplen eller gröna frukter finns inte med bland de officiella noterna men näsan känner det näsan känner. Efter den första uppfriskande fasen går Venezia Pastello vidare in i att dofta som fruktkorgen du har med dig och äter av på bryggan vid vattnet en mild sommardag. Kanske på en brygga i Venedig? Persika/plommon är de noterna jag säkrast kan plocka ut (men det kunde lika gärna vara lite aprikos i fruktkompotten också). Vidare fortsätter Pastello att på min hud åtminstone, dofta lätt och fruktigt med en aning odefinierbart blomster i. That's pretty much it men det är inte alltid det behövs så mycket mer än så - ibland är det bara känslan av att sitta och göra ingenting, kanske sitta på bryggan och doppa fötterna i det svala vattnet samtidigt som du äter tugga efter tugga av färsk frukt (specifikt saftig persika och grönt krispigt äpple dårå) som du vill åt. The sweetness of doing nothing, Il dolce far niente (italienskt uttryck). Kanske dolce far niente samtidigt som du är draperad i mjukaste transparenta silkestyg...
 
Laura Biagiotti Venezia Pastello kommer i en rundad frostad flaska med en kork i silver/orange/turkost. Det är sagt att korkens form ska påminna om någon av Venedigs alla tinnar och torn, och kanske det. Färg, form och textur på flaskan passar i alla fall doftens namn Pastello, och för ens tankar mot ljusa, våriga och lätta dofter. 
Det här en doft som är svår att få tag i men lätt att tycka om. Sillage är allt annat än starkt och hållbarhet är väl ett svagare OK. Noterna är som följer:
 
Top Persika, plommon, hallon. tranbär, svarta vinbär
Hjärta ♥ Ros, heliotrop, jasmine
Bas Cederträ, musk, vanilj, sandelträ
 
 Den här 90-talsbilden av min favoritdonna Monica Bellucci får
  illustrera känslan av Pastello, pastellig och fräsch en varm dag.
 
Ciao, arrivederci och så vidare! 
 
 
 Vad vet jag om kolibrier egentligen? Inte så värst mycket. På hela den amerikanska kontinenten lever de sina små liv och de kan flyga än hit, än dit och fram och till och med baklänges. De har en lång näbb och med den suger de upp all that precious nectar från blommorna. Små och färgglada är de och vackra att se på. Dofterna från kanadensiska nichedesignern Zoologist (för närvarande finns 9 st, kolla in alla vackra djurflaskor på Zoologists hemsida Här) är alla inspirerade av olika djur eller än mer, djurens olika miljöer. Kort utdrag om detta:

"Zoologist does not aim to capture just an animal's own scent, but the scents of its environment and diet. Thus, Bat is composed of "soft fruits, damp earth and minerals." (läs mer here
 
 
När jag bär Zoologist Hummingbird så börjar jag lite osökt (men inte helt osökt) att tänka på Elisabeth Gilberts roman Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter (bok). Huvudkaraktären i berättelsen är Alma Whitaker, född 1800 i Philadelphia, botaniker till yrket och uppväxt bland diverse tropiska plantor, växter och mossor. Hon är förälskad i en man som i sin tur är förälskad i orkidéer och hans passion är att skapa fantastiskt detaljerade illustrationer av dessa blommor. Under olika resor till bland annat Tahiti, beskrivs blommor som gardenia, tiare, jasminer och vaniljorkidéer och detta får mig i sin tur att tänka på kolibrier. Kolibrier och tropiska blommor → makes me think of Zoologist Hummingbird. En av mina favoritkonstnärer är förövrigt Martin Johnson Heade som levde på 1800-talet och han målade helt utsökta tavlor med motiv av framförallt kolibrier och tropiska blommor. Böcker, konstverk...
 
Förståelig koppling va? 
Nåväl, vidare till doften!
 
Martin Johnson Heade, Orchid with Two Hummingbirds, 1871. härifrån 
 
Zoologist Hummingbird skapades 2015 av parfymnäsan Shelley Waddington. Doften beskrivs på fragrantica som Floral/Fruity/Gourmand och det säger jag väl inget särskilt om, även om jag upplever doften som betydligt mindre gourmand än blommig och fruktig. Hummingbird är doften som om den skulle ha en färg, skulle vara ceriserosa, turkos, kleinblå, smaragdgrön, solrosgul och ljusgrön. Alla möjliga klara och starka färger, precis som en riktig kolibri. Eller som en sagoträdgård i technicolor
 
Hummingbird öppnar upp sött samt med en ton som påminner om något både aningen beskt, bittert och syrligt. I min näsa påminner det om doften av bränt gummi. Jag tror körsbären och syrligt äpple är skyldig till denna min näsas upplevelse! Körsbär i parfymer och som smaksättare i ätbara ting, när det inte the real deal alltså, är inte något jag vanligtvis suktar efter. Turligt nog bleknar den här brända gummiaktiga doften och istället tar blomster av olika slag över kompostionen. Blommorna är ljusa, lätta och eteriska med söt kaprifol och syrener i centrum av doften. Efter ett tag återstår mest ett mjukt, fruktigt moln av ljusa rosa blommor på min hud. Ibland tycker jag att det är superenkelt plocka ut en not, 3 noter, alla noter i en doft och en är tvärsäker och bara "yes, här har vi garanterat viol" (okej, viol är ju en enkel not att urskilja...) eller "mmm! det doftar rulltobak!". I Hummingbird har jag väldigt svårt att plocka ut enskilda noter och doften känns rätt mycket som en enda röra - men det är en fin, saftig och färgglad röra. 
 
Jag tänker att Hummingbird passar ypperligt för juninätter och glittrande försommartid, då allt står i blom och fåglarna kvittrar som aldrig förr utanför fönstret. Det är en härlig tid att leva och en vill bara suga åt sig av all söt nektar som ligger som ett sprudlande fluff i luften. Hummingbird är sprudlande, skimrande och lite vimsig i sin karaktär och efter att ha smakat på alla blommor och frukter i den sprakande trädgården, lägger den sig som ett ljust rosa moln på huden. Om jag var en kolibri är det precis så jag skulle bete mig och det är den känslan jag får av att bära Zoologist Hummingbird. 

 
 Antalet noter i denna söta lilla blandning är inte få till antalet. De spretar åt alla håll likt fyrverkerier...men sen är ju fyrverkerier också väldigt härliga att titta på.

I toppen hittar vi äpple, liljekonvalk, syren, citrus, körsbär, violblad, ros, plommon och päron. 
Hjärtat består av tulpan, pion, mimosa, kaprifol, honung och ylang-ylang. 
I basen hittar vi slutligen musk, mossa, amber, white woods, sandalwood, vispad grädde och coumarin.